söndag, december 13, 2009

Tack för oss


Det här kommer att blir vårt sista blogginlägg. Nu lämnar vi vårt äventyr i Warszawa och flyttar hem igen. Det har varit fantastiska år och vi har verkligen trivts bra. Men allting har ett slut och nu ska det bli skönt att komma hem till Landvetter.

Luciatåget som kom till mig, mitt i lussekattsbaket, var en av många anledningar till det känns skönt att vara tillbaka i Landvetter. Cornelia sjöng inte, men väl hennes mor och far. Jag har ju min egen lilla Lucia i Melbourne men jag fick i alla fall prata med henne också.


Den sista helgen i Warszawa hade vi en favorit i repris. Vi bakade pepparkakor med våra vänner och deras barn. Sex barn från 5 månader till 6 år. Glögg och lite tilltugg blev det också, en riktig försmak på julen.


Sista fredagen kom flyttgubbarna, fem stycken som packade och bar. På sex timmar hade de tömt hela lägenheten. På lördagen flög jag till Göteborg och på måndagen kom flyttbilen. Nu var de inte lika många, två stycken, men den ena var bara chaufför. Han satt i lastbilshytten medan den andre bar, skruvade ihop möbler och packade upp. När det var något riktigt tungt masade han sig in i huset och hjälpte till.


Andra advent var det dags för en annan tradition, för femte gången firade vi advent med Mikael och Katerina. Första gången på Marstrand och sedan tre gånger i Warszawa, men nu åkte vi Budapest. Vi hade en jätteskön helg, och Nora från Svens jobb hade hjälpt till att ordna allting. Vi bodde på ett kanonfint hotell i Buda med utsikt över Donau och Pest. Vi hann med det mesta man ska göra i Budapest. Vi besökte den fantastiska saluhallen, där de hade allt från ungerskt paprikapulver och salami till gristrynen och rökt oxtunga. Vi badade i en stor utomhusbassäng som värmdes upp av de varma källor som finns i Budapest.


Den här helgen har jag fortsatt att göra i ordning i huset, det är mycket mer än man tror.

tisdag, december 01, 2009

Innan sista ordet är sagt



Tittar in i spegeln den 1 december och ser ansiktet av början till slutet på en medioker karriär. Det är dags för det näst sista blogginlägget innan Polen-kapitlet i vårt liv släcks för gott. Nästa ligger oskrivet och utan någon förutbestämd ramhandling, förutom att huvudpersonerna ligger fast.


Min sista bild (Eva kommer som huvudredaktör att formellt stänga i nästa inlägg) blir den första jag visade för personalen i Polen. Föga anade jag när bilden togs för 41 år sedan att jag skulle blogga från Polen.
I Landvetter har Eva tilbringat 3 dagar med att ta emot vårt bohag från Polen och fixa ordning. Lite finns det nog kvar för mig att göra när jag återvänder till Sverige Tisdagen den 15 december kl 15.10. Nästa kapitel kan börja!

söndag, oktober 11, 2009

Danskdjävlar


Stadsportarna stängs igen. Medborgarna uppmanas att genast bege sig till stortorget. De skall nu bevittna en makaber tillställning, en av de grymmaste och blodigaste i den svenska historien - Stockholms blodbad.


På torget höll en dansk rådsherre tal där han bl a påstod att de anklagade konspirerat mot kungen och lagt kruttunnor under slottet. De flesta var rädda och vågade inte göra annat än att lyssna trots att de visste att allt som sades var lögn. Men biskop Vincentius, en av de dödsdömda, tvekade inte att ge svar på tal - han kallade kungen lögnare och förrädare. Några av rådsmännen stämde in med biskopen och uppmanade dessutom stockholmarna att ta hämnd på tyrannen Kristian.


I tre dagar pågick massavrättningarna på Stortorget. Närmare nittio personer antas ha slutat sina liv där. Kung Kristian, helt oberörd av vad som hänt dessa kusliga novemberdagar, åkte sedan nöjd och belåten hem genom Sverige. På vägen avrättades ytterligare ett flertal personer. Han var nu nordens mäktigaste man.
460 år senare utmanade svenska avdelningen av Skandinavisk-Polska handelskammaren sina danska "bröder" på fotboll. Strategin var att kl 15 låta 11 fördömda män ge danskarna vad de tålde, inför deras familjer, för att på kvällen tillsammans med 200 intresserade låta dem bevittna Zlatans slutliga förnedring av deras kollegor i Köpenhamn.


Och hur gick det - ja man kan väl säga att historien plägar upprepa sig.......


Födelsedagar i skymundan


Slutet av september är en intensiv födelsedagsmånad för storfamiljen Karlsson. David, Gustaf, Elin och jag har alla födelsedagar inom loppet av en vecka. I år delade vi upp firandet i två omgångar. Ett restaurangbesök 18 september då framförallt Gustaf firades, och en träff två veckor senare på Nordängen när spridda skurar av gratulationer nådde övriga jubilarer.
Vid träffen på Nordängen fick tillställningen dock snabbt ett annat fokus-Cornelia. Gammel Farmor Asta passade på att ge henne en försenad namngivningspresent och sen ville ingen, inklusive jubilarerna, riktigt se något annat centrum för händelserna. Och det kändes väldigt riktigt!
Annika hade bakat en underbar prinsesstårta och kokat kaffe och vi hade en trevlig pratstund på söndagseftermiddagen. Presenter utdelades och det tävlades om vem förutom föraldrarna som kunde hålla Cornelia längst utan att hon skrek. Ingen vann.
Efteråt ställde Annika och Ingegärd i ordning disk och lokaler. Tack!!!!

fredag, oktober 09, 2009

Vårt nya kök...
















..och bilderna talar för sig själva!

onsdag, september 30, 2009

Familjehelg i Göteborg

Torsdagen den 17 september körde Gustaf och jag ner bilen, med nya fina svenska skyltar, till Göteborg. Vi skulle bo hos Ida, men hon var på konsert så vi hämtade nycklarna på Burger King.

Fredag morgon kom Sven också och framåt eftermiddagen var det dags att hämta Morfar på centralen. På kvällen firade vi Gustafs födelsedag med restaurangbesök och presenter. Gustaf och Ida smet lite tidigare för att se Håkan Hellström på Liseberg, de var inte ensamma....

På lördagen var Sven ute vid huset och tog emot leverans av vinställ och trädgårdsmästaren. Trädgården är rätt igenvuxen så vi ville ha hjälp med att röja. Morfar tillbringade dagen med att träffa en nyfunnen släkting, närmare bestämt en halvsyssling till mig men mer jämngammal med Morfar. På kvällen blev det fotbollsmatch på O'Learys. Gustaf ville inte missa Liverpool, David däremot var på svensexa i stället (inte hans egen:)).

På söndagen var det namngivningsceremoni för Eva Cornelia Kerstin. De ville använda dopklänningen vilket betydde att jag fick använda förmiddagen till att brodera Cornelias namn på den. Jättekul att få den första i den nya generationen, jag har broderat några namn tidigare.

Ceremonin var i Lerum hos Cornelias mormor och morfar, Thomas och Kerstin. Vädret var inte lika fint som på lördagen, men uppehåll så vi kunde ha ceremonin utomhus. David och Elin hälsade alla välkomna och David berättade om dopklänningen som syddes av min farmors brudunderklänning. Vi var sex som hade den på 50-talet, sedan kom nästa generation på 80-talet och nu var det dags för lilla Cornelia. Hela tiden var Corenlia så lugn och fin, men när de lämnade över henne till Alexander, en av de fyra faddrarna, var det inte så roligt längre. Fadder Anna läste en fin liten dikt av Trollhättesonen Peter LeMarc.

Önskan

Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig vänner i rikligt mått
och vänner att lita på.


Till sist kröntes Cornelia med en liten blomsterkrans, hon var så söt men nu protesterade hon högljutt. Sedan gick vi in och åt en jättegod asiatisk buffé. Givetvis hade David och Elin tänkt på Gustaf och fixat corn och tofu åt honom. Dags för presentöppning, som David fick ta hand om festföremålets ställe. Av faddrarna Mattias och Alex får hon ett sparkonto så de kan göra något roligt med Cornelia när hon blir lite äldre. Anna och Milad tänkte på miljön och gav henne en utsläppsrätt på 1 ton koldioxid. Vi andra, familj och övriga vänner, bidrog med lite mer traditionella presenter som dopsked, kaffesked, guldmedaljong och böcker. Det blev en fin ceremoni och kanske lite mer personlig än ett dop i kyrkan.

söndag, september 27, 2009

Breaking News-Aborrbacken nedkämpad av veteran!!


Så har ytterligare en skalp lagts till Pixbos löparess imponerande meritlista. Strax innan skymningen på lördagskvällen dansade med lätta steg den välmeriterade atleten Herr G Åman in under målskynket i Lidingöloppet. Prestationen ter sig extra anmärkningsvärd då vår hjälte utförde bedriften i ensamhet utan coachen, och tillika haren, S Karlsson, som drabbats av en mycket neslig åkomma, gubbvad!
-Klen ungdom nuförtiden, var den enda kommentaren som Hemmansägare Åman ville ge detta ämne.
Tiden blev en exempellös framgång, där den av cochen uppsatta ambitionen pressades med hela 9 sekunder, se detaljer nedan.
-Om inte två svimningsattacker satt ned genomsnittsfarten, tvekar jag inte att hävda att slutstriden i detta lopp kunde sett annorlunda ut, snörvlar Jägare Åman. De flesta deltagare medförde även en typ av elektronisk utrustning, som jag menar är tveksam visavi IAAFs regler, fortsätter Hummerfiskare Göran Å. Men lappri-det viktigaste är inte att vinna, utan att kämpa väl avslutar vår hjälte innan han kryper in i duschen.
Gratulationer sändes till aman@telia.com

Detaljer
Startnummer
70083
Namn
Göran Åman
Född
41
Klass
Lidingöloppet - M30
Förening/Ort/
Pixbo
Land
SWE
Placering
10058
Sluttid
4.29.51
Distans
Tid
Plac
5,5 km
0.40.01
-
10 km
1.13.36
-
15 km
1.56.12
-
20,2 km
2.52.02
-
25 km
3.40.58
-
Mål
4.29.51
10058

torsdag, september 10, 2009

Allt flyter inte som på en räkmacka

Jag sitter mitt i en logistikcirkus. Det är inte lätt att renovera kök, fixa vinkällare, tapetsera om och importera en polskregistrerad bil när man sitter i Warszawa eller Stockholm.
Vi lägger allt i händerna på vår snickare. Han koordinerar alla kontakter med elektriker, målare och rörläggare. Hämtar golv och kakel. Det ska bli mycket spännande att se hur det ser nästa vecka när vi kommer till Göteborg.
Bilen är ett eget kapitel, två gånger på bilprovningen och varje gång fick jag teckna en trafikförsäkring som bara gällde för en dag. Eftersom Polen är med i EU verkade det vara problemfritt, men.... Bilen var äldre en Polens EU-medlemsskap så jag behövde ett intyg från Toyota att den uppfyller EU-kraven. Till det facila priset av 2000:- fyllde de i ett papper och tog en kopia på ett dokument och skickade till mig. Det tog väl högst en halvtimme, bra timpenning.
På bilprovningen tyckte han så synd om mig att jag var tvungen till att komma tillbaka för ett ynka intygs skull, att han nog glömde att kolla allt han skulle. Vi har t.ex inget mittbälte i baksätet..
Nästa problem blev Transportstyrelsen. Bilen står i Stockholm med polska skyltar som jag inte får köra med. De svenska skyltarna måste skickas till Landvetter, där inte bilen finns. Telefonsamtal till brevbäraren som lovade att bära ut skyltarna även om de inte får plats i brevlådan. Telefonsamtal till snickaren som lovade att kolla brevlådan. Telefonsamtal med Elin som lovade att åka ut till Landvetter och hämta skyltarna. Telefonsamtal med kollega Anders som lovade att ta med skyltarna från Göteborg och ta med till Stockholm.
Nu får vi se om allt är klart så att Gustaf och jag kan bila ner till Göteborg till nästa helg.