Del-2 Revolution i Julförberedelserna!

Denna dag gjordes flera flagranta avsteg från Julprogrammet. Redan på morgonen inställdes den engelska frukosten p.g.a ett överdådigt intag av Libanesiskt Meze på resturant Le Cedre http://www.lecedre.pl/. Därefter startade julutsmyckningen en halv timma senare än planerat, p.g.a kompletterande julinköp. Julbadet uteblev och en extrainsatt löprunda klämdes in före lunch.

Granen är den vackraste vi haft. I år hade vi en egen hemma-hos fotograf, David, som knäppte idogt från varje vinkel. Krubban har i år ett kärt nytillskott i form av en groda som vackert sitter vid dammen. Över den susar en radiostyrd helihopter som förgäves försöker landa på taket på krubban. En modern ängel som numer är inlåst!

Morfar imponerade ännu en gaång med att sätta ihop änglaspelet utan att använda svets. Ida har gjort marsipangodis på 2 kg och Gustaf tar mystiska pauser för att förbereda en hemlighet.

Eva har gjort så många olika maträtter att vi icke kan räkna dem alla. Nu är det dags för slutrimmen, grötkok och att hämta Elin.

Julförberedelser del 1

Julen närmar sig med stormsteg. Sven och jag har redan köpt alla julklappar och nu återstår bara rimmen. Sven tänkte ha rimsmedja medan jag är i Stockholm. Vi får väl se hur det blir med det.

Sven har haft sitt stora tomteuppträdande för alla barnen på jobbet. I år hade han sällskap av en snöflingeflicka. Föräldrarna sa att det var den bästa tomte de hade sett. Antingen berodde på det eller också på att det var chefen som tomtade.

Våra julskinkebeställningar har ju redan Mikael och Katerina beskrivit i sitt gästinlägg. Den andra advent var vi och hämtade en bjässe på 10 kg. Vi skar av en del så att det dels blev en söndagmiddag åt oss och dels till en gulaschsoppa till SWEAs styrelsemöte som vi hade hemma hos oss. Sedan var det dags att binda upp skinkan, och lägga den i saltlake. Vi gjorde först en snabbkoll att den skulle gå in i ugnen. I år ska vi inte snåla med skinkan och vi blir ju sju personer till jul, varav en visserligen är vegetarian.

Vi har också hunnit med att vara på julkonsert som Polsk-skandinaviska businessklubben anordnade. Det var en barnkör från operan som sjöng polska julsånger. De polska sångerna är väldigt vackra och glada.

På luciadagen hade vi knytkalas med julmat hos Maria i Konstancin. Vi var 28 personer, Sweor med respektive. Det var jättegott och trevligt. Vi blev bjudna på rysk snaps. Vi hade med oss prinskorv och senap. Lite polskt blev det också för Angieska och Artur hade med sig rödbetssoppa med piroger. Gott! Sven var lite för traditionell och höll sig till det svenska, förutom snapsen då.

Nu är jag i Stockholm och har kompletterat med lite mat till julen, bland annat en stor cheddarost. I morgon kväll ska vi ha julfest på jobbet och sedan blir det en lång välbehövlig ledighet.

Inte bara av lättja...

...utan också för att Jennie är en så duktig fotograf, så länkar jag vårt pepparkaksbak till Hedlundarnas blogg.

Årets gästinlägg

Kändes precis som om det var förra veckan som vi var nere hos Sven och Eva men det var faktiskt ett år sedan. Årets tema för vårt traditionella 1:a adventsfirande var kropp och själ, vilket passade mig utmärkt. Förra årets tema intellektuell utmaning i forma av TP förtränger jag gärna med tanke på resultatet. Eva hämtade oss på flygplatsen – en flygplats som utvecklas för varje år. Nu återstår bara att ersätta Skanska byssjorna som har funktionen avgångshall. När vi skulle lasta in våra resväskor i Evas bil såg vi att hon precis varit på IKEA och tömt deras lager på julmust. Hela bagaget var fullt med – inte som man är van vid när man varit på IKEA, dvs servetter och värmeljus, utan flak på flak med julmust. Eva rattade bilen med stor säkerhet i denna kaotiska trafik och vi kunde konstatera att vissa saker inte hade utvecklats åt rätt håll, och det var infrastrukturen för trafiken. Hur Warszawa ska ordna med transport under Fotbolls EM 2012 är för oss en gåta. Ser inte riktigt hur Zlatan, Beckham, Rooney mm ska åka spårvagn mellan arenorna. Men det är ju hela 3 år kvar och med samarbetspartnern för EM 2012 – Ukraina, så måste nog även den mest optimistiske planeraren tro att endast ett under kan rädda detta uppdrag.Sven anlände från sitt arbete och tillsammans tog vi en taxi till restaurangen ”under den röda grisen”. Enligt legenden så var detta ett ställe förr i tiden med lönndörr ned till en källare där de utvalda – Lenin, Castro, Ceasescu, Tito och andra av samma dignitet kunde smörja sitt krås. Detta medan resten av medborgarna fick köa för bröd och vatten. Citatet från den intrikata grisen i Animal Farm ”All animals are equal, but some are more equal than others” passer utmärkt in här. Restaurangen kändes genuint polsk med en gammal man i generaluniform som tog våra ytterplagg och servitriserna i käcka röda båtmössor och kjolar där man hade sparat in på tyget så att saga. Maten var underbart god. Mätta och nöjda begav vi oss till ”vår” coffeshop inte långt från lägenheten. Även detta år var vi i stort sett enda gästerna och medan Sven och Mikael njöt av sina cigarrer gick Eva och jag igenom olika scenarier för hur denna coffeshop kunde bära sig ekonomiskt. Var det tack vare låga löner eller var detta bara en fasad där man tvättade pengar och egentligen inte behövde gäster. Vi hade ju bägge läst ”Snabba Cash” av Jens Lapidus och var väl förtrogna med de olika ”ekonomiska” metoderna.Lördag morgon var det då dags för den fysiska delen av vår tradition – adventsjoggen. Mycket pekar på att Sven och Mikael hade en överenskommelse att de nu minsann skulle se till att deras joggingkompis blev helt slutkörd så att vi kunde lägga denna del av traditionen på hyllan under några år. Från att ha sprungit runt 5-6 km tidigare så skulle vi nu springa 14 km eller kanske 10. Tror vi landade på dryga 11 km och de lyckades inte helt köra slut på sin joggingkompis så det blir en runda nästa år igen.Efter en god frukost begav vi oss till marknaden för att inhandla middagen. Intressant att beskåda denna marknad för där fanns allt från hundmunkorgar till ansiktskrämer där FFD måste har varit förra årtusendet. Sven utövade riskmanagment vad gäller att beställa julskinka. För att vara på den säkra sidan (eller vis från erfarenhet?...) beställde han julskinka hos två slaktare. Han hade lite svårt att få slaktaren att gå med på att ta med svålen på skinkan och binda ihop skinkan till ett paket. Slaktaren bara skakade på huvudet och skrattade. Vi ser verkligen fram emot bilden på skinkan- framför oss ser vi en skinka med svinborst.På eftermiddagen var det dags för kropp och själ. Vi besökte Sven och Evas stamställe där damerna fick både manikyr och ansiktsbehandling. Damen som utförde manikyren föreslog svart nagellack eftersom det var så modernt men vi gick på de mer traditionella färgerna – transparenta. Ansiktsbehandlingen var en dröm – och massösen gjorde verkligen som Sven hade instruerat henne ”gör så gott ni kan”… Herrarna själva hade helkroppsmassage och det var inga lätta knådningar utan varje muskeltråd, eller tillstymmelse till muskeltråd, skulle bearbetas.Kvällen avslutades med en utsökt middag som Sven och Eva tillagade. Eva hade ett spel i ”rockärmen” – Rappakalja. Men efter massagen och den goda middagen tittade vi alla i kors och sömnen var för lockande. Rappakalja får lämnas tills nästa år, och nu hinner man ju tjuvträna lite på spelet.Tack för en underbar helg och vi önskar hela familjen Karlsson en God Jul och ett Gott Nytt År!
Mikael & Katerina

En timma extra

Fick vi idag. Det kan man använda till mycket. Man kan köra ett långpass klockan 7. Eller man kan ligga i sängen och tänka på alla vackra midsommarflickor man mött.

Eller så kan man tänka på alla dumheter man gjort eller stött på. Lampor man slagit sönder eller hemska platser man besökt.

Det lugnaste alternativet är nog att lugnt studera någon man älskar när hon använder en timma extra.

Cool Runnings

Fredagen den 26 september var en stor dag. Då startade nämligen våra hjältar den rigorösa finslipningen av uppladdningen inför årets händelse -Warszawa maraton. Ödets nyck gjorde också att detta sammanföll med två viktiga årsdagar:
- en av vara hjältars födelse för 48 år sedan
- Märtas inofficiella födelsedag (vår fyrbenta vän från Pixbo)
Detta togs som ett gott omen och en lämplig dag att starta uppladdning på..

Hjälte nr 1 anlände planenligt till Warszawa Airport 09.50. Ledd av två specialinkallade transportexperter, trådlöst managerade av Office manager från kontoret, anlände Göran till mitt kontor 11.15.

Kl 12 tog vi en taxi till tävlingskontoret. Vi hämtade nummerlappar, språkade med olika tävlingsdelegater och kompletterade vår utrustning. Därefter promenerade vi till målgången och gjorde upp en detaljerad återsamlingsplan med 3 olika alternativ.

Kvällen ägnade vi att att celebrera Märtas och min födelsedag. Vi intog en diger rustik måltid på restaurang Galeon och avslutade med en födelsdagscigarr pa Cafe del Mar. Tystnad var anbefalld till kl 23.00. Natten avlöpte lugnt förutom att Göran kräktes och slog sönder en italiensk-designad specialinflugen lampa. Detaljer som inte rubbar en robust plan!

Lördagen ägnade vi åt att slappna av och leda bort tankarna från de smärtsamma upplevelser som väntade på söndagen. Vi besökte en lokal marknad och gjorde vissa matinkop, fortsatte med en utflykt till en krukmakare i skogen och avslutade med en timmas sportmassage med efterfoljande bastu och relax.

Pa kvällen lagade Göran en god måltid baserad på våra gjorda inköp. Efter middagen var det dags att sakta leda in hjärnan i positiva tankegångar inför söndagens uppgift. Vi såg en film som jag speciellt valt for detta tillfälle - Cool Runnings.

Denna omåttligt roliga komedi är inspirerad av den sanna historien om Jamaicas första olympiska lag i bobsleigh. Fyra osannolika idrottsmän med en omöjlig dröm. Nu, coachade av en f.d. rekordmästare (John Candy), lämnar fyra jamaicaner sitt soliga hemland för att åka till det kalla vinter-OS och slåss om guldmedaljen i en sport de inte kan någonting om – nämligen bobsleigh. Med repliken “ We must make it to the finish line” ekande i öronen gick vi och lade oss.

Söndagens lopp artade sig till en triumfmarsch genom Warszawas gator och förstäder. Folk jublade, skolklasser hejade, körer sjöng och vi stapplade i någorlunda anständighet runt hela 42 km-banan.

Nästa år-Lidingö-loppet!

Fyra födelsedagar och ett jubileum...

..låter nästan som en filmtitel. Men fredagen den 19 september var det faktiskt stor galamiddag för att fira att SWEA har haft en lokalförening i Warszawa i 10 år. Vi var på anrika hotell Bristol och det var närmare 40 personer som ville fira med en fyrarättersmiddag. Gunnar som är hotellchef kommer från Sverige så det var ganska naturligt att vi var på Bristol. På bilden sitter Sven mellan våra vänner Filippa och Camilla och ser ut att ha det ganska bra. Jag fick sitta bredvid Sten en som var ny i Warszawa, och det visade sig att han jobbade på ett läkemedelsföretag så det var inga problem att konversera. Vi stannade inte så länge eftersom vi skulle flyga till Stockholm redan klockan åtta nästa morgon.

Sven och jag kom till Stockholm på förmiddagen och checkade in på Scandic på Brommaplan. Vi fick "mitt" rum som jag redan har bott i tio nätter. Klockan två var det kaffe, tårta och presentutdelning hos Gustaf. Då hade David och Elin också kommit med bil. Ida hade varit hos Gustaf sedan i torsdags, och hunnit med både shopping och bio. Som ni ser på tårtan har vi lyckats klämma in Elin i september också. Elin fyller efter Gustaf men tre dagar innan David och Sven.

På kvällen åt vi middag på Little Persia, en persisk restaurang som Gustaf hade rekommenderat. Där tog vi också den obligatoriska bilden på födelsedagsbarnen. Om ni undrar vad Gustaf har för dekoration i pannan, så fick han åka till akuten och sy i kvällen innan. Han stod vid spisen och kokade ägg, när Ida helt plötsligt hörde en duns och att Gustaf ropade. Ida hittade honom på golvet med blod i ansiktet. Troligtvis hade han svimmat och slagit i huvudet i skåpskanten. Sex stygn och fredagskvällen på akuten i stället för framför TVn.

På söndagen åkte Ida och jag in till stan och gick i affärer. Sven och Gustaf såg IFK vinna svenska cupen över Kalmar på TV. David och Elin åkte tillbaka till Göteborg ganska tidigt. David var tvungen att ladda inför en tjänsteresa till Denver, USA.

Våra läsare är lite dåliga på att kommentera vår blogg, men det kan ju bero på att vi inte har några läsare.

Dags att börja blogga igen..

..efter ett långt uppehåll är det dags att sätta igång igen. Tyvärr har jag inga bilder att ladda upp den här gången.
I fredags var jag hemma hos Gustaf. Vi lagade lite god mat, pasta och tomatsås med paprika och zuccini. Jag börjar bli van vid vegetarisk mat nu. Sedan såg vi några avsnitt av Vänner på dvd. Hoppas att jag får låna fler dvd av Ida, för jag börjar bli en riktig fanatiker nu.
Igår såg de ut att bli en fin höstdag så jag tog en tur ut till Djurgården. Tyvärr försvann solen så jag fick t.o.m inhandla ett par fingervantar för att kunna ha en heldag utomhus. Jag började med pris Eugens Waldemarsudde. Det var första gången jag var där, och de hade en fin utställning med keramikern och formgivaren Signe Persson-Melin. Det var roligt att se hennes arbeten för Boda glasbruk. Bland annat har hon gjort burken "sill i kvadrat" som Mamma och Pappa har. Hon har även gjort asietterna som jag köpt på Containerråttan i Hässelby till Gustaf.
Efter Waldemarsudde promenerade jag till Rosendals trädgårdar. Tur att jag inte har gröna fingrar annars hade jag kunnat shoppa loss ordentligt på alla lökar de sålde. När jag var i Rosendal så kom solen fram igen och klockan var inte så mycket så det blev ett besök på Skansen också. Inte så mycket för djurens skull utan mer för att utnyttja det fina vädret.
Idag har det blivit en promenad till Drottningholms slott. Jag bor på hotell på Brommaplan så det var inte så långt att gå. Jag tog en guidad tur och det var första gången jag var inne i slottet. Sist vi var där var barnen små och då nöjde vi oss med parken. Det var intressant att se slottet, men jag såg inte kungen. Han kanske inte var hemma.
Ikväll kanske Gustaf och jag ska äta tillsammans igen. Gustaf var på fotboll med sin kompis Petter igår och sedan sov han över hos honom.
I morgon ska jag till kontoret och jobba. Det är bara raka vägen med tunnelbanan till St Eriksplan, så det är jättesmidigt. Jag trivs bra med mina nya jobbarkompisar och känner mig verkligen välkommen.

Midsommar i Kobylka

Midsommarafton var vanlig arbetsdag för mig, men på kvällen åt Eva och jag färskpotatis, sill,lax och köttbullar. Potatisen är inte riktigt som svensk men helt ok och sillen hade vi köpt på IKEA.

På midsommardagen var det stort midsommarfirande hos Jan Blom i Kobylka. En stor del av svensk-kolonin var där och allt avlöpte traditionsenligt, inklusive klädsel av midsommarstång och resning. Eva gjorde ringarna till stången med bravur.

Jan har bott i Polen sedan i mitten av 80-talet. Han är en self-made man och har en fabrik och några företag som säljer hårvårdsartiklar till Polska frisörer. Affärena går uppenbarligen utmärkt, för huset är i tre etage med tre avdelningar. En för fritid med pool, squash-bana, skönhetssalong och gym. En boende del med matsalar och sovrum och en terass-del. Många barn var med och det vimlade av springande och krypande småttingar pratandes på diverse olika språk.

Festligheterna startade klockan 14 och vi fick skjuts med Mårten och Filippa (och Simon). Vid 22-tiden var vi hemma igen.

Imorgon måndag åker jag till Budapest och när jag kommer hem på onsdag kväll har Eva åkt till Sverige för en 14-dagars vistelse. Nästa gång vi ses blir i samband med Annas bröllop!

Här ser du den populära löpar-duon nästa gång

Söndagen den 28 September 2008 gör vi vårt tredje marathon. I Warszawa. Kibicujecie Nas.

Fotbolls-EM och bara förlorare

Två lag skulle stöttas under EM. Polen första match-mot Tyskland- såg Eva och jag på Champions Sportsbar. Inträdet var 200 PLN som man sedan kunde äta och dricka för. Det var nästan omöjligt att få i sig så mycket, men vi lyckades sånär som på 4 PLN.

Matchen var hårt upptrissad hela veckan före. Super Express hade dagen före match en bild-fotomontage-där Polens tränare höll Ballacks och Tyske tränarens avhuggna huvuden på ett fat!

Stämningen var minst sagt hög på baren. Alla iförda rött och vitt, inklusive Eva och jag. Öl i mängder och cheer-leaders dansade på stora högtalare. Precis innan mathen började körde Robert Kubica i mål som vinnare av Kanadas Formel Grand Prix. Ljudet var bedövande. Men stämningen sjönk efterhand.

Andra Polen-matchen såg jag med ett stort antal polska arbetskamrater på en annan Pub. När Österrike kvitterade i slutet infann sig även här begravningsstämningen.

Sveriges första match mot Grekland såg vi hemma på storbild tillsammans med några svenska familjer. Underbar match! Matchen mot Spanien såg samma gäng hemma hos Johan och Maria. Lite dystert slut, men ändå ok. Sedan inträffade den finala katastrofen hos Jenny och Magnus, tredje matchen.

Nåja, trevliga kvällar var det och den som vill vinna måste ocks kunna förlora. Vilket inte verkar vara svensk medias bästa grej.

Sveriges Nationaldag i Warszawa

Den firade vi På Slottet i Park Krolikarnia, som ligger i parken bara 500 m från där vi bor. Vi promenerade dit vid 19-tiden i en ljum och härlig försommarkväll. Festligheterna skedde " I närvaro av Sveriges Ambassadör", men i övrigt var det mer som ett vanligt grill-party. Ett kort tal av ordföranden för Sweden Business Club var allt som erinrade om varför firandet ägde rum. Jag hade bjudit in två Polska affärskontakter, som nog fick ett ganska dimmigt intryck av varför och hur vi firar nationaldagen.

Kvällen var fin, maten och drycken var god så när vi promenerade hem vid 22-tiden var vi ganska nöjda ändå.

Regn och sol

Torsdagen den 22 maj var det helgdag i Polen, Corpus Christi. På så sätt fick vi en långhelg och då åkte vi till en känd nationalpark som heter Bialowieza. Bialowieza är den största urskogen i Europa och den är orörd sedan 600 år. Hälften av skogen ligger i Polen och den andra halvan i Vitryssland. I Bialowiza finns ca 900 bison so lever vilt i skogen (eller visent, som den europeiska varianten heter). I början på 1900-talet sköts den sista vilda bisonen. Polackerna lyckades identifiera 12 djur i olika djurparker, och från dessa 12 djur har man lyckats avla fram en vild frisk stam av bison.

När vi kom fram till Bialowieza på torsdagen så hängde regent i luften men det var i alla fall uppehållsväder. Vi tog en tur på 1,5 timme med ett tuff-tuff tåg för att se en del av naturen. Som vanligt såg vi storkar, men det känns inte som något märkvärdigt längre. Vi bodde på ett mysigt hotell och vi fick en jättegod buffé på kvällen. Innan maten var vi ju tvungna att dricka en Szarlotka, som görs på bisonvodkan Zubrowka och äpplejuice (bison heter zubr).

På fredag morgon hade vi bokat en engelsktalande guide som skulle visa oss runt. Nu hade det verkligen börjat regna, men som tur var hade vi regnställ och gummistövlar med oss. Guiden, Miloslaw, tog oss först till ett hägn där de hade bison. Där fanns också zubron, som är en korsning mellan bison och vanlig ko. En zubron är t.o.m. större än en bison. Efter att försäkrat oss om att få se djuren så åkte vi till museet Där hade man lagt ner mycket arbete på att visa olika naturtyper och dess innevånare. det var ett jättefint museum. Till sist den mest spännande delen, besöket i skogen. En del är nämligen helt avspärrad och bara ett begränsat antal personer per dag får gå in där och bara tillsammans med en guide. Här är allt helt orört, om ett träd blåser ner får det ligga kvar i massor med år tills det har multnat ner av sig själv. Skogen är ett eldorado för olika typer av hackspettar. Här kan de hitta både lämpliga bon och massor med insekter. Regnet fortsatte att strila hela tiden och när vi var tillbaka på hotellet på eftermiddagen var vi riktigt trötta. På lördagen körde vi tillbaka de 23 milen till Warszawa.

I fredags var vi mer i festprissar än skogsmullar. Vi hade nämligen bjudit in svenska, polska och internationella vänner till ett party. Nu hade sommaren kommit med kanonväder så vi kunde utnyttja balkonen också. Intresset var nämligen stort och vi var 35 personer i vår lägenhet. Som pricken över i kom Gustaf lagom till festen.

Vi hade beställt mat från restaurang Le Cedre men köpt dryckerna själva. Däremot hjälpte personalen från restaurangen till med serveringen så vi kunde koppla av helt och hållet. Det var trevligt att blanda Svens jobbarkompisar med våra vänner Sverige. Min franska vän Gwendoline och Jola en av mina jobbarkompisar kom också Gustaf pratade med Gwendoline på bästa skolfranskan, men engelska fungerade nog lite bättre. Sven och Annki hade klätt sig i kläder som verkligen matchade varandra. Alla tyckte att maten var fantastiskt god och ändå blev det så mycket över att vi hade kunnat äta libanesisk mat i en vecka. Det var ju bra att ingen behövde vara hungrig. Nästa morgon kunde vi beundra alla vackar blommor som vi fått, eller rättare sagt som jag fick. Sven fick drycker i stället, man kan undra varför.

Det var roligt att ha Gustaf här, även om han var tvungen att åka tillbaka redan på söndagen. Så är det när man arbetar som barista. Vi hann i alla fall med, tennis, promenad och ett parti TP. Vi kunde sitta på balkongen på lördagen och spela. Sven vann, och det var ju kul eftersom han inte är med och spelar så ofta. Gustaf och jag var inte långt efter, bara varsin plutt.

Den första juni blev det en del förändringar för mig med mitt jobb. Hittills har jag varit tjänstledig och jobbat som "timanställd". Det har ju gjort att jag har varit mycket flexibel och kunnat ta ledigt de dagar jag velat. Nu går jag tillbaka i tjänst och kommer att jobba fyra dagar i veckan på kontoret i Warszawa. Jag jobbar fortfarande för det svenska bolaget så jag kommer att vara i Sverige ca 5 dagar per månad. Det känns bra, och jag har fortfarande ledigt en dag i veckan. Det blir en bra mix mellan arbete och fritid.

Comeback kids har levererat

Äntligen var då den stora dagen snart inne. Fyra månaders träning skulle snart få sin användning.

Jag klev upp kvart över fyra på fredags-morgonen, för att ta ett plan till Göteborg kl 06.

Eva var redan i Stockholm. Jag landade vid 8-tiden i Göteborg och åt frukost och läste GP i väntan på att EUROPCAR skulle öppna.

Första anhalten därefter var att hämta starthandlingarna i Idas lägenhet. När jag öppnade dörren blev jag övertygad om att det varit inbrott! Efter en stund förstod jag att det snarare rörde sig om en ovanligt sedvanlig oordning. Starthandlingarna hittade jag efter en kvart, under en tallrik tomatsoppa (f.d.) och över en hög smutsiga underkläder.

Därefter åkte jag hem till Göran. Märta blev överraskad och glad och hon och jag installerade Görans nya skrivare medan Göran gjorde kaffe. Efter fikat drog vi till Skatås där en sista nedjoggning och invägning väntade. Göran hade levt på ris och utspätt vatten 2 veckor i Bhutan, så han tog otippat men välförtjänt hem denna prestigefyllda gren.

Efter duschen åkte vi till Slottskogsvallen för att hämta våra nummerlappar. Flera (3) gamla bekanta kom fram och pratade och poängterade att vi såg ut att vara i bra form. Efter en sådan start förstod vi att det skulle bli succé.

På kvällen åkte jag och hämtade Gustaf och Eva vid tåget, och vi avslutade med en familje Pasta-kväll på Pasta Plus, dit även David, Elin och Ida anslutit.

På lördagens frukost kunde jag inte bärga mig, utan åt fem prickig korv-smörgåsar. Eva och jag åkte ut till Mölnlycke och gick på café med Ida, Gustaf och Christian. Kl 12 skjutsade Eva mig till Göran. Uppladdningen kunde börja!

Även Åsa, Görans dotter skulle springa. Det var hennes debut, men vi delade storsint med av oss av vår gedigna erfarenhet. Vi skulle enkelt coacha henne genom loppet!

Vi åt en sista spagetti carbonara, och Viveca skjutsade in oss tre kl 13.30.

Vi byter alltid om hos en vän till Göran, Prof. Emer. Calle Bengtsson. Han bor 23 m från startområdet och tillsammans med Arvika brandkår och vårdcentralen i Habo är vi ett stående inslag i den Bengtssonska vardagen en Göteborgsvarvs-dag. Vi tillbringade en timma i den mörka källaren, som så många gånger förr. Kl 14.45 delade vi en specialimporterad liten flaska "speed attack" på tre och 14.58 var det dags att uppsöka startfållan. 15.15 small startskottet.

Själva loppet är inte så mycket att kommentera. Genomfört enligt plan. Största glädjen i år var att vi slog rekord i publikstöd efter banan. Viveca hade en station vid handelsbanken, Eva, Gustaf, Ida och Christian hejade friskt strax innan Götaplatsen, och efter att ha rundat Poseidon stod havsanemonerna Ingegärd och Annika och hurrade. Åsa, Göran och jag använde oss av individuella upplägg av sista milen, men Göran och jag sammanstrålade över en fisksoppa i Hjördis och Calles kök.

På kvällen hade vi bankett på Brasserie Lipp och ovationerna lyfte nästan taket när Göran och jag anlände en kvart sena. Ett bord bredvid oss blev så till sig att de beställde en 6-liters flaska Champagne.

Middagen avlöpte både stämningsfullt och uppsluppet. Det är så roligt att träffa David, Gustaf och Ida att man nästan blir lite schizofren när man försöker prata och lyssna med alla samtidigt.

Nu värker mina ben!

Annika, Anna, Fantomen och bal i Pultusk

Oj, vad mycket som har hänt sedan jag skrev sist. för två veckor sedan kom Annika och Anna och hälsade på. På fredagen, när Sven jobbade, åkte vi till Centrum Mody och letade efter en klänning som Annika skulle ha på Anna och Andreas bröllop och efter en balklänning till mig. Annika var lite svårstartad och det dröjde länge innan hon började prova något. När hon väl kom igång orkade vi inte så länge. Vi blev trötta och hungriga så vi åkte hem utan att det blev några affärer. På kvällen åkte vi alla fyra in till centrum och åt på Sense. Det börjar bli vårt favoritställe nu.

På lördagen blev det en tur för att titta på minnesmonumenten i gettot, för Annika hade inte sett dem. Sedan släppte Sven av oss på Zlote Tarasy och där shoppade vi lite. Kvällen ägnade vi åt hemlagad mat och Körslaget.

På söndagen gick vi "tjejer" och såg Fantomen på operan, eller rättare sagt "Opior w operze". Den var på polska men eftersom vi alla kunde handlingen var det inga problem att följa med. Musiken var underbar som vanligt, och scenerierna jättefina. Jag kommer nog att se den igen för den ska gå hela hösten också, och det inte lika dyrt som att gå på musikal i Sverige eller London.

Veckan efter var Sven i Sverige, en snabbvisit på kontoret i Mölndal och en tur till Stockholm för att hälsa på Gustaf. De gjorde i ordning Gustafs uteplats med utemöbler och blommor. Jag hade en lugn vecka, men hann med ett restaurangbesök med Gwendoline.

Den 2 maj kom David och Elin, och på eftermiddagen åkte vi till slottet Dom Polonii i Pultusk för att vara med på en välgörenhetsbal. Det var två av våra vänner som hade anordnat den, Linda som är svensk och Magda som är uppvuxen i Sverige med polska föräldrar. Under kvällen var det ett lotter till förmån för Nobody's children foundation. Vi hade verkligen turen med oss och vann på nästan alla våra lotter. Vi var 30 gäster och de flesta hade flugit hit från Sverige.

Till middagen fick vi helstekt spädgris som flamberades inne i matsalen. Kocken hällde säkert på en hel flaska vodka för det brann som bara den. Efter middagen var det kaffe med avec, karaoke och dans. Vi sov sedan över på slottet för Pultusk ligger 6 mil norr om Warszawa. På lördagen utforskade vi Pultusk innan bussen gick tillbaka. Bussen var betydligt bättre än den som vi åkte med dagen innan. Den riktiga bussen hade nämligen gått sönder så det blev en snabbinkallad ersättare. En gammal skranglig sak som inte hade bagageutrymme. Så vi satt som packade sillar med våra väskor inklämda i gångarna. Kvällen blev sedan en lung hemmakväll. Elin valde omsorgsfullt ut en film som hon ville se, men efter 10 minuter så sov hon så sött med huvudet i Davids knä.

På söndagen blev det Centrum Mody igen. Elin ville ha en finklänning eftersom de ska på tre bröllop i sommar. David tyckte det var lite onödigt att köpa tre olika men hon hittade en som nog kan användas vid alla tre tillfällena. David fick prova på Warszawa-trafiken med att köra min bil. På kvällen blev det Trivial Pursuit och Yatzy. Yatzy är inte min starka sida men i TP var jag oslagbar. Tidigt på måndag morgon (klockan 6) gick planet hem till Göteborg.

Den Svarta Madonnan i Chestochowa

I förra veckan var jag på en dagsutflykt till Chestochowa med den internationella kvinnoklubben för att se den berömda ikonen Svarta Madonnan. Men innan dess hade vi besök av två shoppingtokiga tjejer Fredagen den 4 april kom Janni och Ida på besök. Jag kom tillbaka till Warszawa samma dag efter att ha besökt Gustaf i Stockholm och Mamma och Pappa i Sandviken. Det var roligt att se Mamma för hon blev så glad för att jag kom, och Pappa tyckte nog också att det var trevligt.

Tjejerna påbörjade sin shoppingrunda redan på fredagen, då de hann avverka både Galeria Mokotow och Zlote Tarasy. På kvällen kopplade vi av med middag på en av våra favoritrestauranger, Sense. På lördagen blev det en tur till ett varuhus utanför Warszawa som säljer festklänningar. Vi skulle ha en klänning som Ida kan ha på Annas och Andreas bröllop i sommar Vi hittade en som Ida blev jättenöjd med. Sven valde att stanna hemma och det var nog lika bra för det var massor av folk, och alla män såg väldigt uttråkade ut. Efter att ha ätit lunch tog tjejerna tunnelbanan in till Zlote Tarasy och inomhusmarknaden. Att de bara orkar. Söndag blev det brunch på Intercontinental, där de hade chokladfontän till Idas stora förtjusning. När Sven och jag var trötta och mätta och trodde att vi aldrig skulle bli hungriga igen, tog Ida och Janni ytterligare en shoppingtur.

Tidigt, tidigt på måndag-morgon åkte vi till Göteborg. Jag följde också med för den nya organisationen skulle presenteras på jobbet. Organon har blivit uppköpta av ett amerikanskt företag, Schering-Plough, så det har varit lite oroligt på kontoret. Jag fick i alla fall reda på att det finns en tjänst för mig i det nya bolaget så det känns bra.

Väl hemma igen åkte jag alltså på utflykt med 30 andra damer, från 10 olika länder. I staden Chestochowa har man ett kloster, Jasna Gora, där den Svarta Madonnan finns. Många polacker vallfärdar dit, och framför allt den 15 augusti som är jungfru Marias himmelfärd. Den svarat Madonnan anses kunna genomföra under. Ett av hennes mest kända under var när 300 polacker lyckades rädda Jasna Gora mot 3000 svenska soldater år 1655. På fotot är det inte den riktaga tavlan utan en kopia, men vi fick se den äkta också men där kunde man inte ta kort med blixt.

Minst lika intressant var ett besök i det gamla biblioteket. Dit får turister och pilgrimerna normalt inte komma, men Malgosia i internationella kvinnoklubben hade lycktas få ett specialtillstånd. Vi blev informerade om att vara mycket tysta, stänga av mobiltelefoner och hålla en allmänt låg profil Som guide hade vi en av munkarna, Padre Roman. Han berättade livfullt om alla böckerna och klostrets historia, och helt plötsligt ringer en mobiltelefon. Då halar Padre Roman upp en telefon under munkkåpan och säger med glimten i ögat "I am a modern man". Då var det svårt att hålla sig för skratt och han tackade för vårt besök och vi fick skriva in oss i gästboken tillsamman med alla andra prominenta gäster; som påven, John F Kennedy och Adolf Hitler.

Den gångna helgen har vi varit på 40-årskalas och firat vår granne Magnus. Det var jättetrevligt, på dagen var det öppet hus i deras lägenhet och på kvällen party på en av barena i stan. Söndagen tog jag det lugnt, men Sven startade med ett långpass på 16 km före frukost.

Påsken kom med både sol och snöoväder

Påsken firade vi i sydöstra Polen nära gränsen till Ukraina. Vi bodde på slottet Krasiczyn utanför staden Przemysl. På skärtorsdagen firade vi lite svensk påsk med påskkaka, sill och nubbe. Tidigt på långfredagens morgon åkte vi mot Krasiczyn, via Lublin och en liten omväg till Zamosc, som byggdes av rikemannen Jan Zamoyski i slutet av 1500-talet. Han älskade Italien så torget är byggt som en italiensk piazza med staden Padua som förlaga. Vi kunde verkligen föreställa oss hur vackert och mysigt det måste vara på sommarhalvåret med alla uteserveringar.

När vi kom fram till Krasiczyn på eftermiddagen fick vi ett av de sex rummen som var i själva slottsbyggnaden. På fredagskvällen var det inget speciellt program utan vi åt en god middag i slottsrestaurangen.

Påskaftonen är en viktig dag i det polska påskfirandet. Man går till kyrkan med en liten korg med bröd, salt och lite annan mat som man får välsignad. Sedan ska man äta den välsignade maten till frukost på påskdagen. Vi åkte in till Przemysl och besökte den katolska katedralen. Det är ofta barnen som har som uppgift att gå med korgen till kyrkan, och vi såg allt från små söta uppklädda barn till truliga tonårsgrabbar i bomberjackor. Tillbaka till vårt slott så var det välsignelse av mat på borggården, och på kvällen var det vinprovning.

På påskdagen, efter att ha ätit den välsignade påskfrukosten med de andra gästerna, åkte vi söderut mot staden Sanok. Den här delen av Polen tömdes helt på befolkningen efter kriget. Ukrainarna skickades till Ukraina och polackerna till de tidigare tyska delarna. Det finns mycket kvar som visar på närheten till Ukraina och den ortodoxa kyrkan, många gamla träkyrkor som kallas cerkiew och är så kallade grekisk katolska. Församlingarna är en blandning av katolska och ortodoxa seder, t.ex så får prästerna gifta sig. Vi hade tur med vädret och det var en riktigt fin vårdag. På kvällen var det middag med en slottstur. Först fick vi höra om slottets historia i mörkret ute på borggården (på polska!). Sedan fördes vi ner i fängelsehålorna med där spökena fanns.

När vi vakande på annandagens morgon var hela Karsiczyn täckt med blötsnö. Vi gav oss iväg direkt efter frukost eftersom vi inte visste hur väglaget skulle bli, och det blev värre. Söder om Lublin började det snöa rejält och några plogbilar syntes inte till. Periodvis kröp det fram i 50 km/timme och vi såg flera bilar i diket. Som tur var det blev det bättre när vi närmade oss Warszawa och vid tre-tiden var vi hemma igen.

Den här helgen känns det i alla fall som om våren har kommit på riktigt, och i lördags tog vi en långpromenad på nästan två timmar. På söndagen var det mest Sven som var aktiv. Han tränar ju inför Göteborgsvarvet, och tog långpass på 14 km före frukost. Puh! Som belöning blev det en riktig engelsk frukost på restaurang. Vi tog en kort promenad inne i staden och på ett av de stora husen hängde det nazist-flaggor och vi såg en massa soldater, men det var givetvis en filminspelning. Nu ska jag snart åka till flygplatsen för att åka till Stockholm och Sandviken, och ikväll åker Sven till Budapest.

Grattis på födelsedagarna

Idag fyller Mormor år och på lördag fyller Farmor. Ett jättestort grattis från Warszawa till er båda.

Morfar på vift och nedslag i Göteborg

Eva var i Stockholm och jobbade några dagar och på fredagens morgon den 22:a februari kom Claes ned och följde med till Warszawa. Det var andra gången han var på besök. Denna gången hann vi med Gamla stan och historiska museet. Vi var även på en vinrestaurang på lördagkvällen. På måndagen tog Eva och Claes en promenad i Wilanowparken. På tisdagen åkte Claes hem och Eva packade för att åka till Göteborg på onsdagen.

På fredageftermiddagen åkte jag till Göteborg och Gustaf anslöt med tåg vid 21-tiden. Ida hade kommit hem ifrån en 6-veckors tur till Thailand och nu var det dags att sammanstråla för familjen.

På lördag gick Eva, Gustaf och jag på världskulturmuseet. Hip-hop utställningen intresserade Gustaf mest, medan jag tyckte bäst om en avdelning om en sydamerikansk indianstam.

På kvällen anslöt Ida och David och vi åt en medelhavsmiddag på en restaurang i centrala Göteborg. Efter några timmar skulle Ida iväg och vi andra fortsatte kvällen på en pub. Eva och jag gick ganska snart och David och Gustaf fortsatte samkvämet hemma hos David.

På Söndagen hälsade Eva och jag på mamma Asta. Där träffade vi även Annika och Ingegärd samt Bengt och Emil.

Givetvis passade jag på att köra två pass med min träningskollega. Allt är enligt plan förutom vissa problem med inställningen av Görans våg. Mer rapporter kommer.