…här är sommaren fortfarande kvar, drygt 20 grader och vi har ätit middag på balkongen varje kväll. Semestern är dock slut och jag är tillbaka på kontoret. Jag måste skriva en resumé över vad vi har gjort på semestern, eftersom det inte har blivit så många uppdateringar. Det viktigaste var givetvis Cornelias födelse, men hon har ju fått ett alldeles eget inlägg. 
Sven och jag fick låna Göran och Vivecas hus i Pixbo när vi var i Sverige, tack för det. Vi blev också inbjudna att hälsa på dem på Gullholmen. Västkusten visade sig från sin finaste sida den dagen. Sol och skönt när man satt i lä. Göran och Sven tog en löprunda, medan Viveca och jag nöjde oss med en långpromenad. På kvällen blev det givetvis god mat, fisk som sig bör när man är i skärgården. Vi sov över och nästa dag körde vi vidare mot Gärdhem.

Först hälsade vi på Asta och sedan åt vi lunch hos Ingegärd. Det var roligt att så många kom dit, så vi fick chans att träffas.
Efter lunchen åkte vi in till Trollhättan för att se Mikael, Johan och Lukas springa Kraftprovet. Det var Fallens dagar och för första gången fick jag se påsläppet av vattnet i fallen. En imponerande mängd vatten! Kraftprovet var verkligen ett kraftprov, och Johan hade bästa tiden i familjen Gråsjö. Efter loppet åkte vi hem till dem i Hjärtum för en grillkväll. Mikael bjöd på egenskjutet vildsvin. Gott! Efter middagen blev det ett dopp i ute-badtunna. Jag vet inte om det kallas så, men det var i alla fall ett avancerat bubbelbadkar som var nedsänkt i altanen och höll en behaglig temperatur. Sedan körde vi tillbaka mot Pixbo.

Det blev också en resa till Stockholm, och då åkte Gustaf och hans kompis Petter med oss i bilen. Gustaf hade tagit tåget ner till Göteborg och haft lite semester. I Stockholm tog vi en tur till Drottningholm, promenerade på Söder och åt god middag på anrika Gyllene Freden. Sedan var det dags för Sven att återvända till Warszawa och jobbet. Jag stannade i Stockholm, lite jobb och lite ledigt. En tur till Sandviken och tillbaka till Stockholm för att hämta upp Ida och Janni som haft några dagar i kungliga huvudstaden.
Tillbaka i Göteborg blev det mycket mys med Ida, och givetvis den lilla familjen Elebring/Rosenberg. Den 31 juli bar det av till Warszawa igen.

I lördags högtidlighöll vi 65-årsminnet av Warszawa-upproret. Det var mycket kransnedläggningar vid olika monument. Många av dem som var med i upproret var mycket unga, scouter bland annat. Därför finns det fortfarande många i 80-årsåldern som hade upplevt upproret, med att krypa genom kloakerna i Warszawa. Mokotow var en av de sista stadsdelarna som föll. Upproret startade alltså den 1 augusti 1944 och varade i 63 dagar.