365 dagar går oerhört fort och nu var det dags för traditionen ”fira 1:a advent med Sven och Eva”. En mycket trevlig tradition där vi blandar olika inslag av kulinariska upplevelser, fysisk aktivitet, kross-kulturell utveckling och intellektuell utmaning.
Resan ned gick bra och vi fick landa på den nya delen av Warszawas flygplats. En pampig byggnad som dock inte fullt ut hade invigts. Just nu stod striden mellan uppdragsgivaren – Warszawa stad, och utföraren – byggföretaget, huruvida det skulle finnas brandlarm på toaletterna eller ej. Och innan denna, ur säkerhetsperspektivet på en flygplats, mycket viktiga fråga är löst står all byggnation stilla. Som resenär undrar man om det kanske inte finns viktigare säkerhetsfrågor att diskutera.
Nåväl, resan till lägenheten gav möjlighet till att studera den infrastrukturella utvecklingen, eller snarare bristen på sådan, avseende trafiken. Vägarna är dimensionerade för när det fanns 375 Trabanter i hela Warszawa och på något vis har stadsplaneringsavdelningen inte fullt ut hängt med i volymökningen vad gäller fordon. Sven praktiserade tekniken ”chicken-race” på ett mycket lyckosamt sätt när två filer, helt utan förvarning eller logik, övergick till en fil.
Första kvällen bar det iväg med spårvagn till en mycket mysig restaurang. Schnitzeln som serverades var nog bland de största som går att få serverat på en tallrik. Den täckte hela ytan. Otroligt gott var det! Restaurangens orkester hade verkligen gått in för att leva upp till ordet orkester. Oftast brukar musiken inta en mer bakgrundsroll. Men inte dessa musikanter! Fram med trumpeten och sedan var det full volym. Ett tag diskuterade vi om vi inte skulle offra några av våra servetter, eller kanske duken, och trycka in dessa som ljuddämpare.
Lördag var det shopping. Sven visade nu prov på nya körtekniker han anammat i Polen. Rött ljus vid korsning ska endast tolkas som en rekommendation att stanna. Och låt oss bara säga att Sven inte alltid följde rekommendationen fullt ut.
Dagens skörd från shoppingcentrat var bland annat en elegant kavaj för Eva och Sven och Mikael som hade investerat i var sin jacka. Svens jacka hade i sin beskrivning ”militärt kamouflage”. I och med att den var kritvit inser man att kamouflageeffekten i Polen är begränsad till de två timmar under 2:a januari då Warszawa har snö.
Lördag kväll var det dags för den intellektuella utmaningen – Trivial Persuit. Fort kom vi med förslaget att vi skulle spela i lag om två. Tanken bakom detta var att inte helt bli förnedrad när man inte klarade av att svara på en fråga. Men nix, så blev det inte. Eva tyckte det skulle vara bättre att spela en och en. Vi skulle snart förstå varför… Stark öppning av Sven och Mikael som började att plocka plupp efter plupp. Men sedan, utan förvarning, sätter Eva in växeln och totalförnedrar oss andra. Hon var helt outstanding och vann helt utan konkurrens.
Söndag morgon, dags för ”Adventsjoggen”. Sven hade, in i det sista, hoppats att vi hade glömt joggingkläderna. Men ordentliga som vi är hade vi med dessa. Så kl 8 bar det iväg ut i parken där vi sprang upp och ned på stigarna för att avsluta i kvartersaffären för att köpa bröd. Personalen behövde inte säga något. Deras ansiktsuttryck sa allt…vilka knasbollar…
När vi nu hade gjort av med så mycket energi var det dags att fylla på lagren igen. Framåt lunch åkte vi (tunnelbana) till Mariott hotell för att besöka den välgörenhetsbasar som anordnades av de utländska kvinnorna (IWG). Varje land hade ett stånd där det såldes varor typiska för det landet. Försäljningen sköttes av kvinnorna. Dock måste man säga att kvinnorna i det Iranska ståndet hade ganska mycket skäggväxt och grov röst. Efter att vi inhandlat diverse ”måste ha prylar” var det dags för brunch. På denna brunch fanns allt! Vi åt och åt och åt. Till slut kände vi att vi hade kommit till gränsen ”mintkaka” och det var dags att dras sig hemåt. Väl i lägenheten var vi helt matta av all mat och somnade – en välbehövlig vila på ett par timmar. Ett tecken på att vi åt för mycket eller att vi börjar bli äldre?
Tidigt måndag morgon bar det iväg till flygplatsen. Eva var så snäll att hon gick upp med oss och körde oss dit. Vi vill tacka för dessa underbara dagar och önska en God Jul och ett Gott Nytt År!
Mikael & Katerina
