Igår kom vi hem från en resa till Frankrike. Vi var egentligen bara hemma en dag efter Bulgarien för på måndagen den 9 juli flög vi till Paris. På Charles de Gaulle-flygplatsen mötte vi upp med Ida. Hon hade kommit en timme före oss från Göteborg. Vi hyrde en bil och startade vår färd med den lilla staden Cancale i Bretagne som mål. Sven och jag har varit i Cancale två gånger tidigare. Vi förlovade oss faktiskt där för nästan exakt 22 år sedan. Men innan vi kom dit skulle vi ta oss igenom Paris. Det gick faktiskt förvånansvärt bra, men när vi var ute på motorvägen övertog Ida framsätet och kartläsarplatsen. Ida hade tagit med sig en massa CD-skivor så vi lyssnade på musikaler mest hela vägen. Vid femtiden var vi framme vid Cancale och då var det ebb. Tidvattnet är väldigt kraftigt i den här delen av Bretagne. Man slutar aldrig att fascineras av vattnets enorma kraft.
Vi hade förbokat ett litet fint hotell, Le
Querrien http://www.le-querrien.com/htm_eng/hotel.asp. Första kvällen åt vi på hotellet och skaldjur,
Fruits de Mer, är ett måste.
Cancale har Frankrikes finaste ostron. Ida var lite försiktigare och hoppade över ostronen, i stället blev det lax för hennes del. Sven och jag tog i alla fall det näst största fatet med skaldjur som de hade. Det enda om fattades var hummer, men vi orkade inte äta allt i alla fall.
På tisdagen åkte vi till Mont St Michel, som är en stad med ett kloster och ligger på en klippa i havet. Mont St Michel har varit förebild för Minas Tirith i filmerna om Sagan om Ringen. Man kan faktiskt förstå varför. Till lunch åt vi galette som också är ett måste i Frankrike Det är pannkakor fyllda med i princip vad man vill, svamp, chevre, bacon, tomater med mera.
Nästa dag åkte vi till ett slott som hette Bourbansais där det också var en djurpark. Det var jättefint och de hade allt från jättegrodor som kväkte så högt att man verkligen undrade vad det var, till ett stort lejon med en mäktig man. På eftermiddagen skulle de ha en uppvisning med jaktfalkar och en med jakthundar. Vi kunde tyvärr inte vänta så länge men vi fick se när de matade hundarna Sextio stycken hundar som slet i råa köttstycken, och mitt i allt gick en liten man och höll ordning på dem. Vi förstod inte hur han vågade. Ida och jag tänkte avsluta med att gå i en labyrint i ett majsfält, men vi var rädda för att att inte hitta ut igen så vi vände. Det stod mycket riktigt att man fick gå in på egen risk. På eftermiddagen hade vädret blivit så fint så vi kunde gå ner till en strand i ett par timmar. Vattnet var svinkallt och det var bara Sven som badade.
På torsdagen vände vi åter mot Paris. Vi bestämde oss för att bo i Chartres den sista natten. I Chartres finns en fin, välbevarad katedral från 1100-talet. Man såg den på långt håll och den var verkligen magnifik.
På fredagen skulle vi flyga tillbaka. Svens och mitt plan skulle gå klockan fyra men planet till Göteborg gick inte förrän åtta på kvällen. Vi bestämde oss för att åka till flygplatsen och lämna tillbaka bilen så snabbt som möjligt för att Ida skulle kunna åka in till Paris, i stället för att vänta en massa timmar på flygplatsen. Vi fixade tågbiljetter till Ida och hon åkte till Hallarna. Där har hon varit tidigare så hon kände sig trygg med att vara där själv. För oss blev det inte fullt så tryggt. När vi stod i säkerhetskontrollen såg vi en ensam ryggsäck. vi skojade med varandra och sa att nu blir vi väl försenade på grund av det. Mycket riktigt, precis när vi skulle gå på planet fick alla utrymma terminalen. Eller rättare sagt vi blev alla nedfösta till ena änden bakom ett rött band Vi vaktades av polis och bompersonal med automatvapen. Sedan såg vi hur de förberedde sig för att spränga. Plötsligt visade polisen att vi skulle hålla för öronen, och poff så sprängde man. När vi till slut fick gå igenom säkerhetskontrollen igen så såg man lite rester efter det som varit i väskan på golvet och väggarna. Vi var aldrig oroliga utan de flesta tyckte nog bara att det var irriterande att bli en timme försenad.
