Idag är det så grått och regnigt, det skulle vara skönt med lite minusgrader och snö. Dagarna bara rusar förbi och vi är redan i slutet av januari, och det var längesedan jag uppdaterade bloggen.
På trettondagsafton var Sven och jag på Hotell Bristol (igen) och åt en fin middag. Sven hade vunnit ett presentkort på en avsmakningsmiddag för två personer via skandinaviska handelskammaren. Det var ju tur att det var mig han ville ha med sig. Hotellchefen på Bristol är svensk men han var inte där så vi fick inte chans att prata med honom. Den 10:e städade vi ut julen och de kom och hämtade julgranen. Lika roligt som det är att pynta i december lika skönt är det när allt är som vanligt igen.
På helgen efter var vi hembjudna till Marcin och Dorota. Marcin har jobbat på AstraZeneca tidigare och de var hemma hos oss i höstas. Det var första gången för mig som jag var hemma hos en polsk familj. Vi fick jättegod mat och till kaffet serverade Dorota en polsk specialitet som hon hade bakat. Det skulle vara en särskild kaka som man bara äter under karneval-tiden (tiden mellan jul och fastan http://sv.wikipedia.org/wiki/Karneval). Till vår stora förvåning kommer hon in med ett jättefat med klenäter. Precis som våra svenska klenäter både till form och smak. Det är intressant att se att det inte finns något som är urtypiskt för ett land utan att det kan dyka upp på andra ställen också.
I fredags åkte Sven till Stockholm för att hälsa på Gustaf. De skulle göra i ordning det sista i hans lägenhet. David hade sett till att Gustafs köksbord och stolar som stått i Lerum forslades upp till Hässelby av en kompis som flyttade från Göteborg. Jag passade på att bjuda hem min franska väninna Gwendoline (tyvärr glömde jag att kort så bilden på mig och Gwendoline är tagen i höstas). Föst träffades vi inne stan för att handla mat och sedan åkte vi hem till oss och lagade mat tillsammans. Jag gjorde gravlax (som jag givetvis hade börjat med tidigare) och Gwendoline gjorde en kryddig rätt på räkor. Hon kommer från Bretagne så hon saknar färska skaldjur lika mycket som vi gör. Vi hade i alla fall en jättetrevlig kväll och pratade om situationen i Kenya, valet i USA och mycket annat. Gwendoline jobbar för FN och innan hon kom till Warszawa hade hon bott i Nairobi i sex år, så det var jättespännande att hör hur det är för en ung kvinna att bo och jobba i Afrika.
Idag har jag varit på gymmet, ett nyårslöfte att bli duktigare på att motionera. Kul är det inte men man känner sig duktig efteråt. Nu väntar jag på att Sven ska komma hem och då ska vi äta polska piroger.
