Tack för oss

Det här kommer att blir vårt sista blogginlägg. Nu lämnar vi vårt äventyr i Warszawa och flyttar hem igen. Det har varit fantastiska år och vi har verkligen trivts bra. Men allting har ett slut och nu ska det bli skönt att komma hem till Landvetter.

Luciatåget som kom till mig, mitt i lussekattsbaket, var en av många anledningar till det känns skönt att vara tillbaka i Landvetter. Cornelia sjöng inte, men väl hennes mor och far. Jag har ju min egen lilla Lucia i Melbourne men jag fick i alla fall prata med henne också.

Den sista helgen i Warszawa hade vi en favorit i repris. Vi bakade pepparkakor med våra vänner och deras barn. Sex barn från 5 månader till 6 år. Glögg och lite tilltugg blev det också, en riktig försmak på julen.

Sista fredagen kom flyttgubbarna, fem stycken som packade och bar. På sex timmar hade de tömt hela lägenheten. På lördagen flög jag till Göteborg och på måndagen kom flyttbilen. Nu var de inte lika många, två stycken, men den ena var bara chaufför. Han satt i lastbilshytten medan den andre bar, skruvade ihop möbler och packade upp. När det var något riktigt tungt masade han sig in i huset och hjälpte till.

Andra advent var det dags för en annan tradition, för femte gången firade vi advent med Mikael och Katerina. Första gången på Marstrand och sedan tre gånger i Warszawa, men nu åkte vi Budapest. Vi hade en jätteskön helg, och Nora från Svens jobb hade hjälpt till att ordna allting. Vi bodde på ett kanonfint hotell i Buda med utsikt över Donau och Pest. Vi hann med det mesta man ska göra i Budapest. Vi besökte den fantastiska saluhallen, där de hade allt från ungerskt paprikapulver och salami till gristrynen och rökt oxtunga. Vi badade i en stor utomhusbassäng som värmdes upp av de varma källor som finns i Budapest.

Den här helgen har jag fortsatt att göra i ordning i huset, det är mycket mer än man tror.

Innan sista ordet är sagt

Tittar in i spegeln den 1 december och ser ansiktet av början till slutet på en medioker karriär. Det är dags för det näst sista blogginlägget innan Polen-kapitlet i vårt liv släcks för gott. Nästa ligger oskrivet och utan någon förutbestämd ramhandling, förutom att huvudpersonerna ligger fast.

Min sista bild (Eva kommer som huvudredaktör att formellt stänga i nästa inlägg) blir den första jag visade för personalen i Polen. Föga anade jag när bilden togs för 41 år sedan att jag skulle blogga från Polen.

I Landvetter har Eva tilbringat 3 dagar med att ta emot vårt bohag från Polen och fixa ordning. Lite finns det nog kvar för mig att göra när jag återvänder till Sverige Tisdagen den 15 december kl 15.10. Nästa kapitel kan börja!

Danskdjävlar

Stadsportarna stängs igen. Medborgarna uppmanas att genast bege sig till stortorget. De skall nu bevittna en makaber tillställning, en av de grymmaste och blodigaste i den svenska historien - Stockholms blodbad.

På torget höll en dansk rådsherre tal där han bl a påstod att de anklagade konspirerat mot kungen och lagt kruttunnor under slottet. De flesta var rädda och vågade inte göra annat än att lyssna trots att de visste att allt som sades var lögn. Men biskop Vincentius, en av de dödsdömda, tvekade inte att ge svar på tal - han kallade kungen lögnare och förrädare. Några av rådsmännen stämde in med biskopen och uppmanade dessutom stockholmarna att ta hämnd på tyrannen Kristian.

I tre dagar pågick massavrättningarna på Stortorget. Närmare nittio personer antas ha slutat sina liv där. Kung Kristian, helt oberörd av vad som hänt dessa kusliga novemberdagar, åkte sedan nöjd och belåten hem genom Sverige. På vägen avrättades ytterligare ett flertal personer. Han var nu nordens mäktigaste man.

460 år senare utmanade svenska avdelningen av Skandinavisk-Polska handelskammaren sina danska "bröder" på fotboll. Strategin var att kl 15 låta 11 fördömda män ge danskarna vad de tålde, inför deras familjer, för att på kvällen tillsammans med 200 intresserade låta dem bevittna Zlatans slutliga förnedring av deras kollegor i Köpenhamn.

Och hur gick det - ja man kan väl säga att historien plägar upprepa sig.......

Födelsedagar i skymundan

Slutet av september är en intensiv födelsedagsmånad för storfamiljen Karlsson. David, Gustaf, Elin och jag har alla födelsedagar inom loppet av en vecka. I år delade vi upp firandet i två omgångar. Ett restaurangbesök 18 september då framförallt Gustaf firades, och en träff två veckor senare på Nordängen när spridda skurar av gratulationer nådde övriga jubilarer.

Vid träffen på Nordängen fick tillställningen dock snabbt ett annat fokus-Cornelia. Gammel Farmor Asta passade på att ge henne en försenad namngivningspresent och sen ville ingen, inklusive jubilarerna, riktigt se något annat centrum för händelserna. Och det kändes väldigt riktigt!

Annika hade bakat en underbar prinsesstårta och kokat kaffe och vi hade en trevlig pratstund på söndagseftermiddagen. Presenter utdelades och det tävlades om vem förutom föraldrarna som kunde hålla Cornelia längst utan att hon skrek. Ingen vann.

Efteråt ställde Annika och Ingegärd i ordning disk och lokaler. Tack!!!!

Vårt nya kök...

..och bilderna talar för sig själva!

Familjehelg i Göteborg

Torsdagen den 17 september körde Gustaf och jag ner bilen, med nya fina svenska skyltar, till Göteborg. Vi skulle bo hos Ida, men hon var på konsert så vi hämtade nycklarna på Burger King.

Fredag morgon kom Sven också och framåt eftermiddagen var det dags att hämta Morfar på centralen. På kvällen firade vi Gustafs födelsedag med restaurangbesök och presenter. Gustaf och Ida smet lite tidigare för att se Håkan Hellström på Liseberg, de var inte ensamma....

På lördagen var Sven ute vid huset och tog emot leverans av vinställ och trädgårdsmästaren. Trädgården är rätt igenvuxen så vi ville ha hjälp med att röja. Morfar tillbringade dagen med att träffa en nyfunnen släkting, närmare bestämt en halvsyssling till mig men mer jämngammal med Morfar. På kvällen blev det fotbollsmatch på O'Learys. Gustaf ville inte missa Liverpool, David däremot var på svensexa i stället (inte hans egen:)).

På söndagen var det namngivningsceremoni för Eva Cornelia Kerstin. De ville använda dopklänningen vilket betydde att jag fick använda förmiddagen till att brodera Cornelias namn på den. Jättekul att få den första i den nya generationen, jag har broderat några namn tidigare.

Ceremonin var i Lerum hos Cornelias mormor och morfar, Thomas och Kerstin. Vädret var inte lika fint som på lördagen, men uppehåll så vi kunde ha ceremonin utomhus. David och Elin hälsade alla välkomna och David berättade om dopklänningen som syddes av min farmors brudunderklänning. Vi var sex som hade den på 50-talet, sedan kom nästa generation på 80-talet och nu var det dags för lilla Cornelia. Hela tiden var Corenlia så lugn och fin, men när de lämnade över henne till Alexander, en av de fyra faddrarna, var det inte så roligt längre. Fadder Anna läste en fin liten dikt av Trollhättesonen Peter LeMarc.

Önskan

Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig vänner i rikligt mått
och vänner att lita på.


Till sist kröntes Cornelia med en liten blomsterkrans, hon var så söt men nu protesterade hon högljutt. Sedan gick vi in och åt en jättegod asiatisk buffé. Givetvis hade David och Elin tänkt på Gustaf och fixat corn och tofu åt honom. Dags för presentöppning, som David fick ta hand om festföremålets ställe. Av faddrarna Mattias och Alex får hon ett sparkonto så de kan göra något roligt med Cornelia när hon blir lite äldre. Anna och Milad tänkte på miljön och gav henne en utsläppsrätt på 1 ton koldioxid. Vi andra, familj och övriga vänner, bidrog med lite mer traditionella presenter som dopsked, kaffesked, guldmedaljong och böcker. Det blev en fin ceremoni och kanske lite mer personlig än ett dop i kyrkan.

Breaking News-Aborrbacken nedkämpad av veteran!!

Så har ytterligare en skalp lagts till Pixbos löparess imponerande meritlista. Strax innan skymningen på lördagskvällen dansade med lätta steg den välmeriterade atleten Herr G Åman in under målskynket i Lidingöloppet. Prestationen ter sig extra anmärkningsvärd då vår hjälte utförde bedriften i ensamhet utan coachen, och tillika haren, S Karlsson, som drabbats av en mycket neslig åkomma, gubbvad!

-Klen ungdom nuförtiden, var den enda kommentaren som Hemmansägare Åman ville ge detta ämne.

Tiden blev en exempellös framgång, där den av cochen uppsatta ambitionen pressades med hela 9 sekunder, se detaljer nedan.

-Om inte två svimningsattacker satt ned genomsnittsfarten, tvekar jag inte att hävda att slutstriden i detta lopp kunde sett annorlunda ut, snörvlar Jägare Åman. De flesta deltagare medförde även en typ av elektronisk utrustning, som jag menar är tveksam visavi IAAFs regler, fortsätter Hummerfiskare Göran Å. Men lappri-det viktigaste är inte att vinna, utan att kämpa väl avslutar vår hjälte innan han kryper in i duschen.

Gratulationer sändes till aman@telia.com

Detaljer
Startnummer
70083
Namn
Göran Åman
Född
41
Klass
Lidingöloppet - M30
Förening/Ort/
Pixbo
Land
SWE
Placering
10058
Sluttid
4.29.51
Distans
Tid
Plac
5,5 km
0.40.01
-
10 km
1.13.36
-
15 km
1.56.12
-
20,2 km
2.52.02
-
25 km
3.40.58
-
Mål
4.29.51
10058

Allt flyter inte som på en räkmacka

Jag sitter mitt i en logistikcirkus. Det är inte lätt att renovera kök, fixa vinkällare, tapetsera om och importera en polskregistrerad bil när man sitter i Warszawa eller Stockholm.
Vi lägger allt i händerna på vår snickare. Han koordinerar alla kontakter med elektriker, målare och rörläggare. Hämtar golv och kakel. Det ska bli mycket spännande att se hur det ser nästa vecka när vi kommer till Göteborg.
Bilen är ett eget kapitel, två gånger på bilprovningen och varje gång fick jag teckna en trafikförsäkring som bara gällde för en dag. Eftersom Polen är med i EU verkade det vara problemfritt, men.... Bilen var äldre en Polens EU-medlemsskap så jag behövde ett intyg från Toyota att den uppfyller EU-kraven. Till det facila priset av 2000:- fyllde de i ett papper och tog en kopia på ett dokument och skickade till mig. Det tog väl högst en halvtimme, bra timpenning.
På bilprovningen tyckte han så synd om mig att jag var tvungen till att komma tillbaka för ett ynka intygs skull, att han nog glömde att kolla allt han skulle. Vi har t.ex inget mittbälte i baksätet..
Nästa problem blev Transportstyrelsen. Bilen står i Stockholm med polska skyltar som jag inte får köra med. De svenska skyltarna måste skickas till Landvetter, där inte bilen finns. Telefonsamtal till brevbäraren som lovade att bära ut skyltarna även om de inte får plats i brevlådan. Telefonsamtal till snickaren som lovade att kolla brevlådan. Telefonsamtal med Elin som lovade att åka ut till Landvetter och hämta skyltarna. Telefonsamtal med kollega Anders som lovade att ta med skyltarna från Göteborg och ta med till Stockholm.
Nu får vi se om allt är klart så att Gustaf och jag kan bila ner till Göteborg till nästa helg.

Semestern är slut...

…här är sommaren fortfarande kvar, drygt 20 grader och vi har ätit middag på balkongen varje kväll. Semestern är dock slut och jag är tillbaka på kontoret. Jag måste skriva en resumé över vad vi har gjort på semestern, eftersom det inte har blivit så många uppdateringar. Det viktigaste var givetvis Cornelias födelse, men hon har ju fått ett alldeles eget inlägg.
Sven och jag fick låna Göran och Vivecas hus i Pixbo när vi var i Sverige, tack för det. Vi blev också inbjudna att hälsa på dem på Gullholmen. Västkusten visade sig från sin finaste sida den dagen. Sol och skönt när man satt i lä. Göran och Sven tog en löprunda, medan Viveca och jag nöjde oss med en långpromenad. På kvällen blev det givetvis god mat, fisk som sig bör när man är i skärgården. Vi sov över och nästa dag körde vi vidare mot Gärdhem.
Först hälsade vi på Asta och sedan åt vi lunch hos Ingegärd. Det var roligt att så många kom dit, så vi fick chans att träffas.
Efter lunchen åkte vi in till Trollhättan för att se Mikael, Johan och Lukas springa Kraftprovet. Det var Fallens dagar och för första gången fick jag se påsläppet av vattnet i fallen. En imponerande mängd vatten! Kraftprovet var verkligen ett kraftprov, och Johan hade bästa tiden i familjen Gråsjö. Efter loppet åkte vi hem till dem i Hjärtum för en grillkväll. Mikael bjöd på egenskjutet vildsvin. Gott! Efter middagen blev det ett dopp i ute-badtunna. Jag vet inte om det kallas så, men det var i alla fall ett avancerat bubbelbadkar som var nedsänkt i altanen och höll en behaglig temperatur. Sedan körde vi tillbaka mot Pixbo.
Det blev också en resa till Stockholm, och då åkte Gustaf och hans kompis Petter med oss i bilen. Gustaf hade tagit tåget ner till Göteborg och haft lite semester. I Stockholm tog vi en tur till Drottningholm, promenerade på Söder och åt god middag på anrika Gyllene Freden. Sedan var det dags för Sven att återvända till Warszawa och jobbet. Jag stannade i Stockholm, lite jobb och lite ledigt. En tur till Sandviken och tillbaka till Stockholm för att hämta upp Ida och Janni som haft några dagar i kungliga huvudstaden.
Tillbaka i Göteborg blev det mycket mys med Ida, och givetvis den lilla familjen Elebring/Rosenberg. Den 31 juli bar det av till Warszawa igen.
I lördags högtidlighöll vi 65-årsminnet av Warszawa-upproret. Det var mycket kransnedläggningar vid olika monument. Många av dem som var med i upproret var mycket unga, scouter bland annat. Därför finns det fortfarande många i 80-årsåldern som hade upplevt upproret, med att krypa genom kloakerna i Warszawa. Mokotow var en av de sista stadsdelarna som föll. Upproret startade alltså den 1 augusti 1944 och varade i 63 dagar.

99 inlägg och en tillbakablick

Vi har nu kommit fram till det ögonblick när det hundrade blogg inlägget ska skrivas. Vi använder detta historiska ögonblick till, att med hjälp av gamla inlägg, ge en resume av våra första 12 månaders upplevelser av Polen.
I det här huset som ligger i stadsdelen Mokotow bor vi nu. Huset har åtta lägenheter och ligger på en lugn gata.

På allhelgona är det helgdag i Polen, och alla åker ut till kyrkogårdarna och smyckar gravarna. Vi tog en tur till en kyrkogård nära ett slott som heter Wilanow.

Julen är ju en speciell högtid. Man anar en viss oro hos bloggskribenterna för hur första utlandsjulen skulle bli.
Idag kom Gustaf och Ida. Morfar kommer sent ikväll. Lite uppspelta har jag och Eva varit i över en vecka nu. Just nu fylls köket av dofter från lussekatter som Eva o Ida bakar.David har varit i Nossebro för att köpa det traditionella julbrödet, prinskorv m.m. Det ska bli spännande att se hur tunnbrödet klarar transporten till Warszawa.
Själva firade vi in det nya året på Hotel Intercontinental i Warszawa. Hotellet ligger mitt i stan vid kulturpalatset som är Warszawas mest kända byggand. Vi fick ett rum på 31:a våningen så vi hade en fantastisk vy över hela staden.

Vi har haft fantastiskt väder i en vecka nu. Både Sven och jag har passat på att byta däck på våra biler. Nu kommer våren!

Förra helgen bestämde vi oss för att göra en utflykt tillsammans Sven och jag. Vi åkte till en medeltida stad som heter Sandomierz och ligger ca 20 mil söder om Warszawa. När jag bokade hotellrummet sa de att de hade ett bröllop så vi skulle få 20 % rabatt. Redan då borde jag ha anat oråd. Orkesteren började nämligen spela fyra på eftermiddagen och de slutade ca 12 timmar senare. Jag ljuger inte om jag säger att det var som om orkestern var i vårt hotellrum.

Mazurien var vår nästa del av Polen att upptäcka. Det var ca 25 mil till Mikolajki, där vi hade bokat två hotellnätter. Vägarna och trafiken gjorde att resan tog närmare fyra timmar med raster.
Det finns ca 160 000 storkar i världen, varav 40 000 i Polen. En stor del av dem finns i Mazurien där skogs-, sjö- och gamla jordbruksmarker gör att de trivs.

I lördags tog vi tåget från Warszawa till Krakow. Det tog knappt tre timmar och med bil hade det blivit betydligt längre eftersom vägarna är så dåliga. Vi kom fram vid 11-tiden och då tog vi en taxi till vårt hotell, Ester. Hotellet låg i Kazimierz som är det judiska kvarteret. Sedan tog vi spårvagnen in till Gamla Stan, det var bara två hållplatser så det gick fort. Vi började med att se det stora torget, som är det största medeltida torget i Europa. Krakow blev inte alls förstört under kriget, nazisterna tyckte att staden var så vacker att de tänkte göra den till sin egen stad när kriget var slut. Mitt på torget ligger den stora klädhallen som idag har marknadsstånd med framför allt bärnsten. Vid torget ligger också den mest kända kyrkan som har tillägnats Jungfru Maria. I den finns ett fantastiskt altarskåp i trä, som visar Marias liv och hennes himmelfärd. Efter att ha varit lite kyrkliga promenerade vi på Florianska fram till det enda tornet som finns kvar i den gamla stadsmuren. Wawelberget med det kungliga slottet är också ett måste. Där såg vi Sigismunds klocka, som det behövs åtta man för att ringa i. Sigismund Wasa var den kung som flyttade huvudstaden från Krakow till Warszawa.

Detta var en liten tillbakablick fokuserad på resor första 12 månaderna. Nu tar vi sats mot de sista 5 månaderna och ytterligare 20? Inlägg!

Så kom då lilla Cornelia

På kvällen fredagen den 10 juli kom Cornelia, 3695 gram och 52 cm. Redan på lördagen, innan hon ens var ett dygn hälsade vi på henne och två lyckliga föräldrar på BB. På tisdagen fick Cornelia träffa Farbror Gustaf också.

inte framme riktigt än...

På vägen till Gdansk stannade i Malbork, där finns Europas största tegelslott. Det byggdes av tyska ordern men har periodvis tillhört Polen tidigare också. Den guidade turen, på polska, skulle ta tre timmar. Vi var tappra och hängde med i en timme i regnet. Sven förstod ganska bra på vad guiden sa, men för mig var det lite svårare.

På torsdagen var vädret mycket bättre när vi vakanade i Gdansk. Efter frukosten gick vi till Solidarnosc-museet som låg bara några hundra meter från hotellet. Det var jätteintressant. Tyvärr är man ju ofta inte så bra på nutidshistoria. Det var i alla fall på Leninvarvet i Gdansk som den första fria fackföreningen i östblocket bildades 1980. På gatan utanför fanns en del av Berlinmuren som vi givetvis var tvungna att föreviga.

Sedan blev det en promenad i gamla stan, som var mycket välbevarad och fin. Innan vi åkte vidare mot Gdynia där vi skulle ta färjan, stannade vi i Sopot. Sopot är en gammal fin badort, som Båstad ungefär. Där finns Europas längsta träpir, och längs den långa fina sandstranden låg hotellen tätt.

Nio på kvällen gick färjan, och det var ingen lyxfärja precis. Det fanns en restaurang och maten ingick i biljettpriset. Det var var mer som bamba än en restaurang. Vi var rätt nöjda ändå för hytten var fin och sängarna sköna. Sedan kom vi fram till Karlskrona halv åtta nästa morgon.

På väg...

...mot Sverige. Jag sitter just nu i Gdansk och vi har börjat vår semester, men innan jag skriver om den vill jag berätta lite om midsommar.

På onsdagkväll före midsommar kom jag med tåget till Sandviken. Pappa hade förberett middag och det blev en lugn och trevlig kväll. På torsdagen åkte vi och hälsade på Mamma. När vi kom var hon först lite trött och butter men efter en stund kände hon igen mig och vi hade en trevlig stund. Efter besöket hos Mamma åkte Pappa och jag vidare mot Söderköping. Vi kom fram till Söderköpings Brunn vid femtiden. Fastän Pappa är smålänning, och vi har varit mycket i Östergötland, hade ingen av oss egentligen varit i Söderköping. Det är en jättesöt liten stad med Göta kanal som en pulsåder, och Söderköpings Brunn var ett fint hotell med gamla brunnsanor. Trots min ålder kände jag att jag bidrog till att dra ner medelåldern bland gästerna.

I vår brunnspaket ingick två-rätters lunch och tre-rätters middag, och dessutom kaffe med bröd. Gustaf hade sagt att vi måste äta glass på Smultronstället, som är världsberömt i hela Östergötland, men vi orkade inte få ner en extra glass.

På midsommarafton var det musik av en bleckorkester, folkdans och "små grodorna". Trevligt och fint väder.

På midsommardagen tog vi en biltur ut i St Annas skärgård och Stegeborgs slottsruin. det var helt nya trakter för oss. Det känns som om jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka och se mer av Söderköping och skärgården. Tack Pappa för att du ville fira midsommar med mig.

Jag misstänker sabotage..

..mot min badbild. Den syns inte alltid trots att jag har lagt in den på samma sätt som de andra. Jag hoppas att alla som tvivlat på att jag badade i alla fall har sett bilden!!

Här är bildbeviset, jag har badat...

...visserligen inte i havet som Sven gjorde men i alla fall i poolen. Vi hade en underbar vecka på Rhodos i Rhodos stad. Vädret var fantastiskt, inte ett moln på hela veckan. Vi har bara tagit det lugnt, i skuggan och med bra böcker.

Vi hittade ett liter favoritcafé runt hörnet från hotellet. Dit gick vi varje dag vid lunchtid, och efter ett par dagar visste de precis vad vi ville ha, kaffe, vatten, cola light och en smörgås. Kvällen den 6 juni såg vi också matchen mellan Sverige och Danmark, tillsammans med en AIKare!

En dag tog vi en båttur till den lilla antika staden Lindos. Lindos har massor med små vita hus och smala gränder som klättrar upp efter bergsväggen. På Lindos får man rida på en liten åsna i stället för taxi, men Sven och jag gick gärna själva. Åsnorna såg så små ut och turisterna så stora, så vi tyckte mest synd om dem. På hemvägen stannade båten en halvtimme och man hade möjlighet att bada från båten. Jag avstod, men det borde jag nog inte ha gjort. Sven tyckte det var jättehärligt, alldeles blått vatten. Vattnet var varmt och då var det ändå flera meters djup.

En kväll var det ju fotboll igen, den matchen såg vi på en norsk restaurang. Den här gången gick det ju lite bättre för Sverige.
Nu har vi laddat batterierna, och det är ingen katastrof om det inte blir en fin sommar i Sverige och Polen. Fast vi hoppas givetvis på värme och sol.

Favorit i repris

För fem år sedan var Ida och jag på Rhodos i en vecka, och tidigt på fredag morgon åker Sven och jag dit. Ida sa redan 2004 att, hit måste du åka med Pappa någon gång. Nu blir det alltså av. Vi ska bo på samma hotell, och vi får hoppas att vädret blir lika bra och havsutsikten lika fin.

Hemma igen med en talusfraktur

I tisdagskväll kom Ida hem från Australien med en fotfraktur. Hon har brutit ett av de sämsta benen man kan bryta, talus. Så nu blir det kryckor upp till tre månader. Efter drygt en vecka är hon redan en hejare på att hoppa på ett ben. Jag har varit hos Ida sen hon kom hem så att hon ska komma igång med det praktiska, men i morgon åker jag tillbaka till Warszawa. Janni flyttar in i morgon och får ta hand om henne. Kompisarna står på kö för att se till att Ida får en fin sommar trots allt.

Det har varit mycket Göteborg den senaste tiden. Göteborgsvarvshelgen var Sven och jag där tillsammans. Gustaf kom också ner så vi hade en trevlig familjehelg, även om Ida saknades. En kväll bjöd David och Elin på grillade revbensspjäll och på lördagen var vi hos Göran och Viveca. Göran lyckades ta sig igenom varvet på egen hand. Tyvärr kunde inte Sven springa eftersom han har drabbats av gubbvad. Idas nummerlapp sprang på 2.26 så hon kanske får en bättre startgrupp när hennes fot är återställd.

Vi har också hunnit gå på fotboll på Gamla Ullevi, en jättefin arena med härlig stämning. Det blev ju inte sämre av att IFK vann över regerande mästarna Kalmar. Helt underbart att man var tvungen att kalla in Sture Allén för att komma fram till att arenan skulle heta Gamla Ullevi.

Sven har varit och fipplat...

...med layout och bilder. Försvunnit har den fina vyn över Warszawa och bilderna har inte så bra upplösning på förra inlägget. Vi får se om vi kan fixa till det!

Majowka i Minibaren eller fångad i Kazimierz Dolny

Den första maj är helgdag tillsammans med nationaldagen den 3:e. Det gör att alla polacker dessa första dagarna i maj, vill göre en majowka. Det kan var en liten picnic tillsammans med vänner i det gröna, eller en långweekend på något vackert utflyktsmål. Vi valde att ha en långweekend i Kazimierz Dolny.

På fredag morgon åkte vi iväg. Det var bara drygt 15 mil, men de Polska vägarna i kombination med att ett antal av de 1,5 miljoner invånarna hade liknande idéer gjorde att resan tog nästan 4 timmar. Det gjorde inte så mycket, Eva var tålmodig och kinkade inte och vi njöt av den gröna naturen.

Väl framme vid ett tiden checkade vi in på Kazimierz Krol. Det är ett SPA-hotel där vi hade bokat ett två-nätters paket, Dla Dwojga. Det innehöll bl.a 5 behandlingar var allt ifrån aromatisk bad för två till ansiktsbehandling och en romantisk middag med levande ljus.

Vi gick direkt ut och spatserade i medeltidsstaden, grundad av Kazimierz den Store på tidigt 1400-tal. En fantastisk miljö med en anrik historia. På kvällen hade vi två behandlingar. Hotellet hade ordnat en fantastisk konsert på kvällen. Vi var dock sena eftersom det även på ett SPA kan ta tid att få mig vacker. Då konserten var alldeles bredvid resturanten och den senare stängd under konserten, beslöt vi att beställa room-service. På rummet gjorde vi också en intressant upptäckt: Det var specialpris på mini-baren. Om man köpte hel innehållet, 16 småsprit flaskor, 4 öl, 2 vin 8 Cola, Fanta, 3 choklad etc, så var det ett totalpris på endast 159 Zloty. Det slog vi till på!

Dagen efter tog vi en båttur på Wisla. Sedan promenerade vi i staden och köpte två vackra eternellkonstruktioner. Jag har också tänkt att köpa med en tavla med ett Polskt landsbygdsmotiv till Sverige, att ha som minne. Vid ett vackert stenhus, med en liten bedårande trädgård, satt en man i halmhatt och målade. På dörren stod galleri Vi gick in och där fanns precis sådana motiv jag tänkt! Vi språkade en stund och efter en funderingspromenad på en timma, köpte jag en tavla av honom för 500 Zloty. Så var det avklarat.

Just nu laddar vi upp inför kvällens första behandling, aromaterapeutiskt bad!

Årets påskresa gick till Ladek Zdroj

Tidigt på långfredagens morgon, innan frukost, satte vi oss i bilen och körde mot Lądek Zdrój. För er som inte är så bra på polska, kan jag informera om att det uttalas Låndek sdroj. Zdroj betyder källa, och källvattnet här ska vara speciellt hälsobringande. Det ligger nära den tjeckiska gränsen i sydvästra Polen. Vägarna är ju inte speciellt bra, men vi bestämde oss för att ta en liten avstickare via Wrocław. Wrocław är en gammal stad med ett jättefint torg. Innevånarna här säger inte gamla stan för hela staden är gammal. Mitt genom centrum går Odra/Oder. Efter en kopp kaffe på torget i fantastiskt solsken och 20 grader åkte vi vidare söderut.

Vi kom fram vid fem-tiden och checkade in på vårt hotel. Hotellet var inne i ett gammalt slott som låg 5 km utanför Lądek Zdrój, Zamek na Skale. Vi hade halvpension så vi gick direkt in i matsalen för en god middag. Hotellet är ett spa-hotell också, men jag vet inte hur häslobringande vattnet är.

På påskaftonen åkte vi in till samhället för att dels se på staden, och dels för att se när alla går till kyrkan för att få sina korgar med frukostmat välsignade. I kyrkan vaktades Jesu grav av den lokala brandkåren. De stod alldeles blick stilla och Sven trodde till och med att det var vaxdockor. När vi kom tillbaka till hotellet var det välsignelse i den kyrka som var precis bredvid. Hotellpersonalen kom dit med en liten korg, så att vi hotellgäster också ska få en välsignad frukost på påskdagen. På eftermiddagen tog vi ett massagebad med kroppspeeling och därefter lite bastu. De hade ett rum med två badkar så Sven och jag kunde göra det samtidigt. Efteråt var vi lena i skinnet som barnungar.

På kvällen var det grillparty ute i trädgården. Enligt den information vi fick var det världsmätaren i grillning som skulle fixa maten. Han hade faktiskt många fina märken på sin kockjacka. Jag åt golonka, en polsk specialitet, fläsklägg. Den var riktigt god, men en riktig golonka ska man äta på en liten sunkig restaurang och få en del hel med ben och allt.

Påskdagen ska man enligt traditionen äta stor frukost, och den var verkligen stor. Som ett helt smörgåsbord, med allt från färserad gädda till kokta ägg. Efter frukosten åkte vi till en annan spaort som heter Kudowa Zdroj. Det är gränsstaden så vi tog en tur på 100 m in i Tjeckien också, bara för att ha varit där. En promenad i brunnsparken blev det också. Vi kom fram till en damm, där var det extremt mycket guldfiskar. Det såg ut som vattnet kokade när folk kastade ut bröd till dem. Jag har aldrig sett så många fiskar på samma ställe.

På kvällen kom det fyra operasångare från operan i Poznan till hotellet. Det var jättetrevligt och de hade bara valt de riktigt kända styckena från de stora operorna.

På annandagen åkte vi hem igen och då tog vi den snabbaste vägen, via Katowice. Här finns det faktiskt lite motorväg, och hela vägen mellan Katowice och Warszawa har fyra filer även om vägbanan är som en tvättbräda. Klockan tre var vi lyckligt hemma igen.