söndag, oktober 11, 2009

Danskdjävlar


Stadsportarna stängs igen. Medborgarna uppmanas att genast bege sig till stortorget. De skall nu bevittna en makaber tillställning, en av de grymmaste och blodigaste i den svenska historien - Stockholms blodbad.


På torget höll en dansk rådsherre tal där han bl a påstod att de anklagade konspirerat mot kungen och lagt kruttunnor under slottet. De flesta var rädda och vågade inte göra annat än att lyssna trots att de visste att allt som sades var lögn. Men biskop Vincentius, en av de dödsdömda, tvekade inte att ge svar på tal - han kallade kungen lögnare och förrädare. Några av rådsmännen stämde in med biskopen och uppmanade dessutom stockholmarna att ta hämnd på tyrannen Kristian.


I tre dagar pågick massavrättningarna på Stortorget. Närmare nittio personer antas ha slutat sina liv där. Kung Kristian, helt oberörd av vad som hänt dessa kusliga novemberdagar, åkte sedan nöjd och belåten hem genom Sverige. På vägen avrättades ytterligare ett flertal personer. Han var nu nordens mäktigaste man.
460 år senare utmanade svenska avdelningen av Skandinavisk-Polska handelskammaren sina danska "bröder" på fotboll. Strategin var att kl 15 låta 11 fördömda män ge danskarna vad de tålde, inför deras familjer, för att på kvällen tillsammans med 200 intresserade låta dem bevittna Zlatans slutliga förnedring av deras kollegor i Köpenhamn.


Och hur gick det - ja man kan väl säga att historien plägar upprepa sig.......


Födelsedagar i skymundan


Slutet av september är en intensiv födelsedagsmånad för storfamiljen Karlsson. David, Gustaf, Elin och jag har alla födelsedagar inom loppet av en vecka. I år delade vi upp firandet i två omgångar. Ett restaurangbesök 18 september då framförallt Gustaf firades, och en träff två veckor senare på Nordängen när spridda skurar av gratulationer nådde övriga jubilarer.
Vid träffen på Nordängen fick tillställningen dock snabbt ett annat fokus-Cornelia. Gammel Farmor Asta passade på att ge henne en försenad namngivningspresent och sen ville ingen, inklusive jubilarerna, riktigt se något annat centrum för händelserna. Och det kändes väldigt riktigt!
Annika hade bakat en underbar prinsesstårta och kokat kaffe och vi hade en trevlig pratstund på söndagseftermiddagen. Presenter utdelades och det tävlades om vem förutom föraldrarna som kunde hålla Cornelia längst utan att hon skrek. Ingen vann.
Efteråt ställde Annika och Ingegärd i ordning disk och lokaler. Tack!!!!

fredag, oktober 09, 2009

Vårt nya kök...
















..och bilderna talar för sig själva!