Fick vi idag. Det kan man använda till mycket. Man kan köra ett långpass klockan 7. Eller man kan ligga i sängen och tänka på alla vackra midsommarflickor man mött.
Eller så kan man tänka på alla dumheter man gjort eller stött på. Lampor man slagit sönder eller hemska platser man besökt.
Det lugnaste alternativet är nog att lugnt studera någon man älskar när hon använder en timma extra.
1 kommentar:
Anonym
sa...
Kändes precis som om det var förra veckan som vi var nere hos Sven och Eva men det var faktiskt ett år sedan. Årets tema för vårt traditionella 1:a adventsfirande var kropp och själ, vilket passade mig utmärkt. Förra årets tema intellektuell utmaning i forma av TP förtränger jag gärna med tanke på resultatet. Eva hämtade oss på flygplatsen – en flygplats som utvecklas för varje år. Nu återstår bara att ersätta Skanska byssjorna som har funktionen avgångshall. När vi skulle lasta in våra resväskor i Evas bil såg vi att hon precis varit på IKEA och tömt deras lager på julmust. Hela bagaget var fullt med – inte som man är van vid när man varit på IKEA, dvs servetter och värmeljus, utan flak på flak med julmust. Eva rattade bilen med stor säkerhet i denna kaotiska trafik och vi kunde konstatera att vissa saker inte hade utvecklats åt rätt håll, och det var infrastrukturen för trafiken. Hur Warszawa ska ordna med transport under Fotbolls EM 2012 är för oss en gåta. Ser inte riktigt hur Zlatan, Beckham, Rooney mm ska åka spårvagn mellan arenorna. Men det är ju hela 3 år kvar och med samarbetspartnern för EM 2012 – Ukraina, så måste nog även den mest optimistiske planeraren tro att endast ett under kan rädda detta uppdrag. Sven anlände från sitt arbete och tillsammans tog vi en taxi till restaurangen ”under den röda grisen”. Enligt legenden så var detta ett ställe förr i tiden med lönndörr ned till en källare där de utvalda – Lenin, Castro, Ceasescu, Tito och andra av samma dignitet kunde smörja sitt krås. Detta medan resten av medborgarna fick köa för bröd och vatten. Citatet från den intrikata grisen i Animal Farm ”All animals are equal, but some are more equal than others” passer utmärkt in här. Restaurangen kändes genuint polsk med en gammal man i generaluniform som tog våra ytterplagg och servitriserna i käcka röda båtmössor och kjolar där man hade sparat in på tyget så att saga. Maten var underbart god. Mätta och nöjda begav vi oss till ”vår” coffeshop inte långt från lägenheten. Även detta år var vi i stort sett enda gästerna och medan Sven och Mikael njöt av sina cigarrer gick Eva och jag igenom olika scenarier för hur denna coffeshop kunde bära sig ekonomiskt. Var det tack vare låga löner eller var detta bara en fasad där man tvättade pengar och egentligen inte behövde gäster. Vi hade ju bägge läst ”Snabba Cash” av Jens Lapidus och var väl förtrogna med de olika ”ekonomiska” metoderna. Lördag morgon var det då dags för den fysiska delen av vår tradition – adventsjoggen. Mycket pekar på att Sven och Mikael hade en överenskommelse att de nu minsann skulle se till att deras joggingkompis blev helt slutkörd så att vi kunde lägga denna del av traditionen på hyllan under några år. Från att ha sprungit runt 5-6 km tidigare så skulle vi nu springa 14 km eller kanske 10. Tror vi landade på dryga 11 km och de lyckades inte helt köra slut på sin joggingkompis så det blir en runda nästa år igen. Efter en god frukost begav vi oss till marknaden för att inhandla middagen. Intressant att beskåda denna marknad för där fanns allt från hundmunkorgar till ansiktskrämer där FFD måste har varit förra årtusendet. Sven utövade riskmanagment vad gäller att beställa julskinka. För att vara på den säkra sidan (eller vis från erfarenhet?...) beställde han julskinka hos två slaktare. Han hade lite svårt att få slaktaren att gå med på att ta med svålen på skinkan och binda ihop skinkan till ett paket. Slaktaren bara skakade på huvudet och skrattade. Vi ser verkligen fram emot bilden på skinkan- framför oss ser vi en skinka med svinborst. På eftermiddagen var det dags för kropp och själ. Vi besökte Sven och Evas stamställe där damerna fick både manikyr och ansiktsbehandling. Damen som utförde manikyren föreslog svart nagellack eftersom det var så modernt men vi gick på de mer traditionella färgerna – transparenta. Ansiktsbehandlingen var en dröm – och massösen gjorde verkligen som Sven hade instruerat henne ”gör så gott ni kan”… Herrarna själva hade helkroppsmassage och det var inga lätta knådningar utan varje muskeltråd, eller tillstymmelse till muskeltråd, skulle bearbetas. Kvällen avslutades med en utsökt middag som Sven och Eva tillagade. Eva hade ett spel i ”rockärmen” – Rappakalja. Men efter massagen och den goda middagen tittade vi alla i kors och sömnen var för lockande. Rappakalja får lämnas tills nästa år, och nu hinner man ju tjuvträna lite på spelet. Tack för en underbar helg och vi önskar hela familjen Karlsson en God Jul och ett Gott Nytt År! Mikael & Katerina
Fick vi idag. Det kan man använda till mycket. Man kan köra ett långpass klockan 7. Eller man kan ligga i sängen och tänka på alla vackra midsommarflickor man mött. 
1 kommentar:
Kändes precis som om det var förra veckan som vi var nere hos Sven och Eva men det var faktiskt ett år sedan. Årets tema för vårt traditionella 1:a adventsfirande var kropp och själ, vilket passade mig utmärkt. Förra årets tema intellektuell utmaning i forma av TP förtränger jag gärna med tanke på resultatet.
Eva hämtade oss på flygplatsen – en flygplats som utvecklas för varje år. Nu återstår bara att ersätta Skanska byssjorna som har funktionen avgångshall. När vi skulle lasta in våra resväskor i Evas bil såg vi att hon precis varit på IKEA och tömt deras lager på julmust. Hela bagaget var fullt med – inte som man är van vid när man varit på IKEA, dvs servetter och värmeljus, utan flak på flak med julmust. Eva rattade bilen med stor säkerhet i denna kaotiska trafik och vi kunde konstatera att vissa saker inte hade utvecklats åt rätt håll, och det var infrastrukturen för trafiken. Hur Warszawa ska ordna med transport under Fotbolls EM 2012 är för oss en gåta. Ser inte riktigt hur Zlatan, Beckham, Rooney mm ska åka spårvagn mellan arenorna. Men det är ju hela 3 år kvar och med samarbetspartnern för EM 2012 – Ukraina, så måste nog även den mest optimistiske planeraren tro att endast ett under kan rädda detta uppdrag.
Sven anlände från sitt arbete och tillsammans tog vi en taxi till restaurangen ”under den röda grisen”. Enligt legenden så var detta ett ställe förr i tiden med lönndörr ned till en källare där de utvalda – Lenin, Castro, Ceasescu, Tito och andra av samma dignitet kunde smörja sitt krås. Detta medan resten av medborgarna fick köa för bröd och vatten. Citatet från den intrikata grisen i Animal Farm ”All animals are equal, but some are more equal than others” passer utmärkt in här. Restaurangen kändes genuint polsk med en gammal man i generaluniform som tog våra ytterplagg och servitriserna i käcka röda båtmössor och kjolar där man hade sparat in på tyget så att saga. Maten var underbart god. Mätta och nöjda begav vi oss till ”vår” coffeshop inte långt från lägenheten. Även detta år var vi i stort sett enda gästerna och medan Sven och Mikael njöt av sina cigarrer gick Eva och jag igenom olika scenarier för hur denna coffeshop kunde bära sig ekonomiskt. Var det tack vare låga löner eller var detta bara en fasad där man tvättade pengar och egentligen inte behövde gäster. Vi hade ju bägge läst ”Snabba Cash” av Jens Lapidus och var väl förtrogna med de olika ”ekonomiska” metoderna.
Lördag morgon var det då dags för den fysiska delen av vår tradition – adventsjoggen. Mycket pekar på att Sven och Mikael hade en överenskommelse att de nu minsann skulle se till att deras joggingkompis blev helt slutkörd så att vi kunde lägga denna del av traditionen på hyllan under några år. Från att ha sprungit runt 5-6 km tidigare så skulle vi nu springa 14 km eller kanske 10. Tror vi landade på dryga 11 km och de lyckades inte helt köra slut på sin joggingkompis så det blir en runda nästa år igen.
Efter en god frukost begav vi oss till marknaden för att inhandla middagen. Intressant att beskåda denna marknad för där fanns allt från hundmunkorgar till ansiktskrämer där FFD måste har varit förra årtusendet. Sven utövade riskmanagment vad gäller att beställa julskinka. För att vara på den säkra sidan (eller vis från erfarenhet?...) beställde han julskinka hos två slaktare. Han hade lite svårt att få slaktaren att gå med på att ta med svålen på skinkan och binda ihop skinkan till ett paket. Slaktaren bara skakade på huvudet och skrattade. Vi ser verkligen fram emot bilden på skinkan- framför oss ser vi en skinka med svinborst.
På eftermiddagen var det dags för kropp och själ. Vi besökte Sven och Evas stamställe där damerna fick både manikyr och ansiktsbehandling. Damen som utförde manikyren föreslog svart nagellack eftersom det var så modernt men vi gick på de mer traditionella färgerna – transparenta. Ansiktsbehandlingen var en dröm – och massösen gjorde verkligen som Sven hade instruerat henne ”gör så gott ni kan”… Herrarna själva hade helkroppsmassage och det var inga lätta knådningar utan varje muskeltråd, eller tillstymmelse till muskeltråd, skulle bearbetas.
Kvällen avslutades med en utsökt middag som Sven och Eva tillagade. Eva hade ett spel i ”rockärmen” – Rappakalja. Men efter massagen och den goda middagen tittade vi alla i kors och sömnen var för lockande. Rappakalja får lämnas tills nästa år, och nu hinner man ju tjuvträna lite på spelet.
Tack för en underbar helg och vi önskar hela familjen Karlsson en God Jul och ett Gott Nytt År!
Mikael & Katerina
Skicka en kommentar