Äntligen var då den stora dagen snart inne. Fyra månaders träning skulle snart få sin användning.
Jag klev upp kvart över fyra på fredags-morgonen, för att ta ett plan till Göteborg kl 06.
Eva var redan i Stockholm. Jag landade vid 8-tiden i Göteborg och åt frukost och läste GP i väntan på att EUROPCAR skulle öppna.
Första anhalten därefter var att hämta starthandlingarna i Idas lägenhet. När jag öppnade dörren blev jag övertygad om att det varit inbrott! Efter en stund förstod jag att det snarare rörde sig om en ovanligt sedvanlig oordning. Starthandlingarna hittade jag efter en kvart, under en tallrik tomatsoppa (f.d.) och över en hög smutsiga underkläder.
Därefter åkte jag hem till Göran. Märta blev överraskad och glad och hon och jag installerade Görans nya skrivare medan Göran gjorde kaffe. Efter fikat drog vi till Skatås där en sista nedjoggning och invägning väntade. Göran hade levt på ris och utspätt vatten 2 veckor i Bhutan, så han tog otippat men välförtjänt hem denna prestigefyllda gren.
Efter duschen åkte vi till Slottskogsvallen för att hämta våra nummerlappar. Flera (3) gamla bekanta kom fram och pratade och poängterade att vi såg ut att vara i bra form. Efter en sådan start förstod vi att det skulle bli succé.
På kvällen åkte jag och hämtade Gustaf och Eva vid tåget, och vi avslutade med en familje Pasta-kväll på Pasta Plus, dit även David, Elin och Ida anslutit.
På lördagens frukost kunde jag inte bärga mig, utan åt fem prickig korv-smörgåsar. Eva och jag åkte ut till Mölnlycke och gick på café med Ida, Gustaf och Christian. Kl 12 skjutsade Eva mig till Göran. Uppladdningen kunde börja!
Även Åsa, Görans dotter skulle springa. Det var hennes debut, men vi delade storsint med av oss av vår gedigna erfarenhet. Vi skulle enkelt coacha henne genom loppet!
Vi åt en sista spagetti carbonara, och Viveca skjutsade in oss tre kl 13.30.
Vi byter alltid om hos en vän till Göran, Prof. Emer. Calle Bengtsson. Han bor 23 m från startområdet och tillsammans med Arvika brandkår och vårdcentralen i Habo är vi ett stående inslag i den Bengtssonska vardagen en Göteborgsvarvs-dag. Vi tillbringade en timma i den mörka källaren, som så många gånger förr. Kl 14.45 delade vi en specialimporterad liten flaska "speed attack" på tre och 14.58 var det dags att uppsöka startfållan. 15.15 small startskottet.
Själva loppet är inte så mycket att kommentera. Genomfört enligt plan. Största glädjen i år var att vi slog rekord i publikstöd efter banan. Viveca hade en station vid handelsbanken, Eva, Gustaf, Ida och Christian hejade friskt strax innan Götaplatsen, och efter att ha rundat Poseidon stod havsanemonerna Ingegärd och Annika och hurrade. Åsa, Göran och jag använde oss av individuella upplägg av sista milen, men Göran och jag sammanstrålade över en fisksoppa i Hjördis och Calles kök.
På kvällen hade vi bankett på Brasserie Lipp och ovationerna lyfte nästan taket när Göran och jag anlände en kvart sena. Ett bord bredvid oss blev så till sig att de beställde en 6-liters flaska Champagne.
Middagen avlöpte både stämningsfullt och uppsluppet. Det är så roligt att träffa David, Gustaf och Ida att man nästan blir lite schizofren när man försöker prata och lyssna med alla samtidigt.
Nu värker mina ben!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar