Fredag morgon kl 04.00 ringde klockan. Jag (Sven) skulle åka och hälsa på Gustaf i Stockholm. Eva hade varit i Sverige hela veckan och arbetat, hälsat på David, Ida och morfar. På kvällen skulle hon komma hem, men då skulle jag redan vara utflugen.
Det kändes spännande och annorlunda att åka till Stockholm. Gustaf och jag skulle ha en helg själva. Det var länge sedan och för första gången höll Gustaf helt i programmet och jag var hans gäst!
Kl kvart i 12 skulle jag vara vid hans jobb, statsrådsberedningen. Gustaf tog emot och släppte in mig. Jag kryssade lite diskret mellan trapporna i ingången för att undvika röda mattan. Tarja Halonen är på statsbesök och skulle träffa Fredrik Reinfelt kl 14.
Vi åt lunch i personalmatsalen. En stor sal med vackra tavlor, högt i tak och vackra tak-kronor. Efteråt guidade Gustaf runt på sin arbetsplats. De politiskt tillsatta satt på plan 7. Gustafs kontor hade en jättevacker utsikt med Stockholms ström och stadhuset som största blickfång. Strax efter 13 var det dags för Gustaf att börja jobba igen, så jag fick roa mig på egen hand i stan under eftermiddagen.
Kvart i fem skulle jag möta Gustaf . Jag var där lite tidigt, så jag gick in för att vänta i entrén. Tarja Halonens finska vakter körde raskt ut mig. Mötet med Fredrik beräknades vara slut vid 17, så inga obehöriga fick vistas i entrén. När jag stod i snålblasten utanför och väntade, såg jag åtmintone tre svarta bilar med chaufförer som samtliga studerade mig ingående, där jag stod och hukade i en portgång för att få skydd mot vinden.
Gustafs lägenhet ligger vid Hornstull. En liten, mysig och praktiskt inredd etta i ett härligt område. På kvällen bestämde vi att göra den extra mysig genom att städa och diska!
Efter frukost och mysgörning på lördagen beslöt vi att besöka Katarina Bangata 42. Det var där Nacka Skoglund växte upp. Där finns en staty som ingen av oss hade sett förut. Varje julafton(Nackas födelsedag) kl11 samlas ett gäng där för att hedra Nackas minne. Statyn var ok-helt ok faktiskt. Ingen av oss tänkte då på att precis i samma stund begravdes Ference Puskas, den med Nacka samtide Ungerske bollkonstnären.
På kvällen åt vi på indisk resturang. Vi åt en set-menu. Gustaf hann precis stoppa mig när jag skulle börja äta såsen med sked. Jag trodde det var soppa! Efteråt gick vi hem och såg På spåret, samt ett antal av vår gemensamma favoritserie "Seinfeld".
Söndag morgon, tidigt, viskade jag hejdå till Gustaf och började resan hem.
Eva hade julstökat på lördagen, köttbullar, Jansson med mera. På söndag skulle hon stå i SWEA:s stånd på Internationella Kvinnoklubbens välgörenhetsbasar. När jag kommit hem, tagit en joggingrunda( sprang vilse-var ute 50 min istället för 30) och duschat, åkte jag till Marriot Hotel där basaren var. Drygt 30 länder hade stånd där alltifrån hembakta kakor till vacker keramik och ikoner såldes. Hela behållningen går oavkortat till välgörenhet i Polen. Med lite undersökande journalistik i kombination med facts and figures, kom jag fram till att hela evenmanget borde inbringa minst 200 000 PLN (ca 500 TSEK)! Själv köpte jag 5 australiska lönnsirapsmuffins för 15 zloty. Eva hade ett vackert nyinköpt rött julförkläde på sig. Vackrast av alla försäljarna var hon!
På kvällen kokade Eva kanel-te och så åt vi våra australiska muffins. Goda-men ganska små. Era oförskämt dyra muffins borde vara något större, för att travestera en annan Karlsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar