Oj, vad fort tiden går

Det har redan gått en vecka sedan jag skrev senast. Även om vi inte har haft några mer gäster så har vi hållit oss sysselsatta. Jag har hunnit med en kaffe-morgon med Sweorna. Swea är ett nätverk för svensktalande kvinnor som bor utomlands. Sven har varit på en kvällsaktivitet med polsk-skandinaviska affärsklubben, och jag har också varit på en promenad "walk and talk" med den internationella kvinnoklubben. Det är trevligt att lära känna så många från olika länder. I promenadgruppen är de flesta i min ålder och har utflugna barn. Vi var tio kvinnor som tog en långpromenad i en av Warszawas många vackra parker, och England, USA, Tyskland, Japan, Finland och Sverige var representerade. Vi avlsutade med en god kopp kaffe på Nowy Swiat som är en av paradgatorna i centrum.
I helgen var Sven och jag på museum, "The uprising museum". Det öppandes så sent som 2004 och är ett minne och beskrivning av warszawa-bornas uppror mot nazisterna 1944. Upproret ska inte förväxlas med getto-upproret som var tidigare och kanske är mer känt. Under den två månader som upproret varade vajade den polska flaggan i Warszawa och man hade hoppats på hjälp. Tyvärr kom den inte och det var då som Hitler bestämde att staden skulle jämnas med marken.
Det låter kanske som om vi bara har fritid, men det är mycket jobb också. Sven kommer sällan hem före sex, och jag jobbar tre dagar i veckan. En dag hade jag telefonkonferens och annars har jag varit så uppe i det jobb jag håller på med att jag ibland glömmer bort tiden. Jag är jätteglad för att jag har jobbet, för jag tror inte att jag skulle trivas med att bara dricka kaffe och gå på promenader. Som det är nu är det en bra mix av att jobba och leva lite lyx.
Vi trivs i vår lägenhet och på bilden äter vi lördagsmiddag. Det är många stora förnster så det är lite svårt att ta en bild utan att blixten syns. Förhoppningsvis blir jag en bättre fotograf med mer träning.